Inte bra

Är nog helt ärligt på väg in i väggen. Åtminstone översköljd av en gigantisk deppressionstsunami.
Den här skiten som jag gått igenom de senaste månaderna med vuxna människor som på riktigt är sjuka i huvudet har gjort att jag tappat intresset för allt.
Frågan är ju i vilken ände jag ska börja avverka för vända det här. Nu är det illa.

Längtan

Jag längtar efter ett normalt liv! Vad är egentligen ett normalt liv? Menar jag att jag hade ett normalt liv innan? Jag vet inte, för vissa kanske detta är ett normalt liv men för mig så är det ett tidsfördriv, ett tidsfördriv jag trivs med dock, men det är inte vad jag ser som ett normalt liv.

Vad är det då jag längtar efter? Krille förstås, men inte minst vårt liv tillsammans. Vårt hem, en normal dagssysselsättning som inte är att plugga på distans, inte sitta på möten på fredagskvällar utan hitta på något tillsammans med vänner. Träna på gym, rutiner!

Min syster ska gå och se Filip och Fredrik ikväll tillsammans med sin sambo. Jag är inte så mycket för dem, men just själva grejen att ha en rolig och annorlunda Fredagsaktivitet tillsammans med någon kär- Åh jag skulle kunna döda för den upplevelsen!

Det känns som en evighet, men jag är kluven. För snart så tar även den här tiden slut, när ridskolan stänger och hästarna ska flyttas på bete. Då kommer jag förlora den här sociala delen och att få träffa dessa underbara människor varje dag i stallet.
I stället ska jag börja pendla till stan för jobb, som säkert också kommer att bli kul, men det är en förändring som jag inte känner att jag är redo för riktigt än. Jag vill ha mer av det här! Mer av den action som jag får som styrelsemedlem, mer av den gemenskap jag får tillsammans med mina stallkompisar. Jag hade haft lättare att hantera situationen om jag fått haft kvar det jag har nu ända fram till hösten och sedan göra den här förändringen.

Jag har varit i stan idag. Jag gick en sväng på en av gatorna genom stan och jag kände en enorm lycka, det jag såg framför mig var hur jag sprang längs stans gator en tidig morgon innan staden vaknat, i soluppgång. Vilken känsla!
Jag har haft en bra dag idag med andra ord, och jag längtar längtar längtar tills jag får flytta tillbaka och upplevea höst, vinter, vår och sommar i stan igen. Sedan kommer jag säkert längta efter något annat. Och det kommer säkert inte bli som förr när vi flyttar tillbaka heller, men det kommer hända nya roliga saker och jag kommer träffa nya roliga människor. Och att få ligga i sängen tillsammans med min snygga kille, att vakna och somna med honom. Ja man kan ju bli galen av längtan för mindre!

Lördag- stall+löpning

Seriöööst! Jag hinner inte med mitt liv! Jag vet att jag aldrig är nöjd. Jag gnäller när jag har för mycket att göra men också när jag har för lite. Nu kan jag ändå känna någon sorts tillfredställelse, men jag är så slut både menalt och fysiskt så det är inte klokt. Det är lika bra att köra på. Andas får jag göra en annan dag.
Jag skulle egentligen sova nu, jag behöver det verkligen. Men jag har gett mig några minuter att vänta på att Krille ska logga in. Det står att han är online på FB, men han svarar inte på medelanden så antagligen är det något lur där. Det är därför jag väntar. Hoppet är det sista som lämnar en sägs det.

Jag har varit i stallet hela dagen. Mycket längre än planerat, som vanligt. Jag hade stalljour från morgon fram till lunch, men sedan träffar man ju pratglada stallpolare och så blir man kvar, inte mig emot alls.
Framåt fyratiden svidade jag om till löparoutfit och kände mig stark och oövervinnerlig, tills jag efter halva vägen i bara nedförsbacke insåg att jag glömt ge hästarna mat. Bara att vända på klacken och springa upp igen. När jag kom tillbaka till stallet var jag genomsvettig och skittrött, men lyckades ändå finna energin igen när jag skulle springa hem. Kändes som att jag flög nedför backen och sprang som för livet hela vägen hem. Nu har jag träningsvärk och räknar med att få det kämpigt att röra mig på jobbet imorgon.
Något jag ska lära mig någon gång i framtiden är långdistans löpning, jag skulle vilja kunna springa en mil. Jag tror inte att jag rent fysiskt inte skulle orka det om jag gör det i ett rimligt tempo, men mentalt kommer det bli jobbigt som satan. Jag är dålig på sådant, det ska gå fort och vara explosivt och sedan ska man vara helt slutkörd. Jag får jobba på det.

Nej ingen Krille online än, så jag kastar helt enkelt in handuken nu och slänger mig i säng. Det är en lång dag imorgon också. Borde kanske heta långsöndag?

Ps. Undviker min syster och hennes kille som är på besök. De gör mig deppig. Inte för att de är puttinuttpar och jag saknar Krille, utan för att de är sååå trååååkiga. Jag kan berätta mer om det en annan dag. Ds

Ledig...eller?

Jag vaknade skittidigt imorse som vanligt. Uppe med tuppen så att säga, eller kycklingen kanske eftersom det är påsk?
Promenerade med hundarna genom ett öde Svensta, och drack sedan mitt morgonkaffe. Insåg sedan att den här dagen kallas Långfredagen av en anledning. Jag hatar röda dagar, som jag sagt om och om igen så händer ingenting dessa dagar och jag var dessutom inställd på att jag skulle ha lika fullt upp som vanligt. Nu har jag storstädat mitt rum och försökt planera lite inför framtiden, det är verkligen på tiden.

Under de kommande månaderna kommer det ske olika förändringar vid olika tillfällen. Jag ska gå från heltidsstudent till heltidsarbetande OCH heltidsstudent. Jag ska flytta hästen till sommarbete och därefter flytta honom till ett nytt stall som jag ännu inte hittat. Efter det ska jag flytta in i lägenheten i stan och då behöver jag ett jobb. Jag har inte tagit i tag i något av detta än så nu har jag i alla fall skrivit ihop en lista på allt som behöver göras för att dessa grejer ska gå igenom.
A och O för att detta ska fungera överhuvudtaget är ju just ett jobb, utan jobb falerar allt. ALLT!
Jag kan inte slänga ut min hyresgäst förrän jag har ett jobb, jag kan inte flytta min häst förrän jag har ett jobb och jag kommer alltså bli kvar i Svensta om jag inte har ett jobb. Vart börjar man? Vad vill jag göra? Vad ska jag bli när jag blir stor? Hur kommer det bli när Krille kommer hem? Hur kommer det fungera innan Krille kommer hem, kommer jag få ihop ekonomi, häst och hundar när jag är själv? Vem ska hjälpa mig att flytta in? Herregud! Jag måste prata med hyresgästen!

Begravd

HEJ! Ser ni mig? Förstår om ni inte gör det eftersom jag ligger begravd under ett ton av skoluppgifter.
Ja jag har verkligen satt mig själv i en jobbig sits. Även (eller på grund av?) om kursen är ganska så lättsam så blir det mycket när man sparar till sista minuten och jag blir så sur på mig själv eftersom det hindrar mig från att göra ett bra jobb. Det är en massa uppgifter som jag ska göra som jag jättegärna vill göra, men som jag helt enkelt inte hinner göra. Själva uppdraget är nästan klart men eftersom jag hoppade direkt på det istället för att beta igenom kapitel och uppgifter först så är det möjligt att uppdragsuppgifterna inte är jättebra. SUCK!
Jaja, jag har ju fyra månader av plugg kvar, så jag hinner nog göra bättre ifrån mig på kommande kurser MEN jag vet fan inte hur eftersom jag ska jobba heltid hela sommaren också, och så pållehästen på det. Jag kommer få det otroligt kämpigt hela sommaren, och ett socialt liv är nog bara att glömma.
Jag funderar på om jag ska ändra studietakten till 50% över sommaren för att orka med allt, men då måste jag plugga mycket längre och det vill jag inte heller. Alla tips välkomnas! Om någon snäll själv vill plugga åt mig i sommar så kommer jag inte säga nej :p

Förutom det så har jag tappat ridsugen helt och hållet, eller snarare fokuset på det. Jag har så mycket att göra hela tiden att jag inte ens kan fokusera på att rida när jag väl gör det, och så blir det pannkaka. Nu har jag äntligen tagit steget till att skaffa medryttare och igår fick hon provrida. Det gick hur bra som helst och både hon och jag var jättenöjda. Så det känns hur bra som helst! Nu kommer jag få hjälp två gånger i veckan av henne och så går han på gymnasielektionerna i bland. Så då kanske jag kan njuta lite när det är min tur att rida, och få mer gjort de dagar jag inte behöver åka till stallet.

När jag köpte Martell var jag fast besluten om att aldrig ha enh medryttare, men det är ju egentligen inget negativt med det. I det här fallet tar jag inte betalt för det, för att jag verkligen behöver hjälpen och är så tacksam för det. Hon har en treåring i samma stall som mig som precis är inriden men ska inte gå så mycket, därför vill hon rida mer, och det var faktiskt hon som kom till mig och frågade om jag behövde någon hjälp, därför känns det toppenbra att jag valt just henne, hon är dessutom grymt duktig på att rida och ska inom en snar framtid börja hoppa honom lite också. Win-win!

Nu kanske han har en chans att bygga på sig lite muskler, mina lilla pålleskrutt!

I-lands problem

Vilken seg dag! Jag vaknade ganska sent. Satt uppe och skypade med Krille igår kväll och vaknde inte förrän närmare 8. Då har jag lite svårt att komma igång. Jag skulle egentligen ha åkt in till stan och pluggat hos Liza, men det får bli i morgon då jag känner att jag inte riktigt kommer att hinna allt idag. Blir ju inte bättre av att jag är en segpropp. I alla fall så har det snöat sedan jag klev upp och även om det bara är ett tunt lager så är marken vit igen. Aprilväder är verkligen inte roligt!

Jag har ett problem också. Ridbyxproblem. För typ två år sedan köpte jag ett par nya ridbyxor som var alldeles för små. I stället för att byta dem så tänkte jag att jag skulle ha kvar dem och ha som mål att komma i dem. Som jag skrev om förut en gång som kom jag i dessa ridbyxor i höstas och var mer än nöjd. Idag är de för stora och åker ner i stället. Jag har inte använt dem i vinter, utan använt de gamla för stora för att kunna ha långkalsonger under, och nu när man kan skippa långkallingarna så är de mindre ridbyxorna för stora! Jag har i dagsläget inga som sitter bra, och jag är inte alls sugen på att köpa nya när jag har minst två par som är nya men som också är för stora nu.

Min kropp är skev också. När jag tappar vikt så försvinner överkroppen först. Ansikte, bröst och över revbenen. Mina revben sticker fram som en utsvulten människa, men underkroppen rasar inte i samma takt. Detta resulterar i att mina byxor sitter perfekt överallt utom i midjan där samtliga är förstora! Även tights. Så jag antar att jag får göra ett ryck nu. Tappa de sista kilona och sedan köpa nya kläder helt enkelt. Det här gick inte som jag hade planerat. Jag har massor med kläder som jag inte använt för att varit för små. Jag har samlat på mig för att kunna ha nu när jag går ner, men de är ju redan förstora och jag har 3 kg kvar att gå ner.

I min ekonomi finns egentligen inte utrymme för att storshoppa en ny garderob. Även om det såklart är skitkul att shoppa. Men det känns heller inte sådär jättekul att shoppa i Östersund. En tripp till Sundsvall kanske? Får börja spara nu.

Ja det här ÄR I-landsproblem jag vet. Jag ska sluta klaga nu.