Shape up!

Allvarligt talat! Vad trött jag blir på mig själv ibland.
Varför tar jag inte hand om mig själv? Varför utnyttjar jag inte mina lediga dagar och bara rockar fett?
Vad gör jag en ledig dag? Jag blir trött och seg, orkar ingenting, ligger i soffan, släpar fötterna efter mig till stallet, ser blek och trött ut... jag har haft inte mindre än TRE sådana dagar på raken nu. Imorgon är det dags för jobb igen och jag bara spyr på mig själv för att jag inte får något vettigt gjort när jag är ledig.

Jag vill inte tappa lusten och gnistan som jag haft så länge nu. Drivkraften som har infunnit sig den senaste tiden har gjort mig till väldens mest effektiva människa. Och vännerna som jag haft privilegiet att få umgås med har fått mig att sväva på moln av lycka. Och så kommer dessa tre lediga dagar där jag bara sunkar ner mig, får ont i magen när telefonen ringer, glömmer bort att duscha och kamma håret, äter för mycket kolhydrater och gnäller över att livet är sååå tråkigt. Men vad fan! Skärpning!

Jag vill inget hellre än att gå runt och se fräsch och piffig ut JÄMT. Varenda dag och varenda minut, för att det får mig att må bra. Men fräsch och piffig går hand i hand med att spendera pengar och mitt nya ekonomiska jag säger blankt nej till det. Vad mitt nya ekonomiska jag tydligen inte säger nej till är att lägga mina små trötta slantar på snus, och det är faktiskt ångest.
Ångest över hur mycket jag faktiskt spenderar på ett så jäkla onödigt beroende, det är alltså mer än en årsförbrukning av grovfoder till min häst. Det är en utlandsresa där man inte behöver snåla, det är minst två shoppinghelger i både sundsvall och stockholm (om man vill) Det är matpengar för flera månader! Det är fan en sadel till Martell, som han baske mig behöver NU!
Jag kan fortsätta i en evighet.


Hade besök av syster och systerdotter idag. Fräscha människor. Med fina skor, fixat hår, genomtänkta outfits men ändå så att det såg väldigt avslappnat ut. Jag kände mig som världens sunko.

JA men måste man se ut som att man bor på landet bara för att man gör det? Hur ska jag kunna kräva hög standard på min framtida livskamrat om jag själv ska se ut som en som bott under en sten senaste 10 åren?

Nej, det jag ska göra nu är att smörja in mig med brun utan sol, plocka ögonbrynen OCH måla naglarna, smaka på den ni. Imorgon är det jag som är snyggaste tjejen i stan! Ja i arbetskläder då, men ändå!

För mycket för snabbt

Vad vore livet utan lite motgångar? Det är väl då man lär sig?

Ja det är lite tungt nu. Snön har smällt bort igen, vilket gör att det återigen blir grått och trist.
Martells sadel som jag nyss köpte, passar inte längre. Han har lagt på sig mer över ryggen och sadeln ligger därför inte bra längre och gör att han får ont :( Jag som haft sådana problem med de där jävla sadlarna, nu är det på´t igen.

Jag har megaångest över det här med att träffa någon ny. Inte att jag inte ska träffa någon, utan hur jag hanterar ATT träffa någon.
Jag har blivit utbjuden på dejt, och personen i fråga väntar bara på besked om när detta kan ske. Och jag är livrädd! Vad det beror på vet jag inte exakt. Är det för att jag inte är redo eller är det för att det är just den personen? Jag tror faktiskt på det sistnämnda eftersom han är så jäkla på! Jag känner mig väldigt pressad och är rädd för att om jag tackar ja så kommer jag nysta in mig i en situation som jag inte vill vara i. Det känns som att han tror att det redan är vi, trots att vi inte ens har träffats än och sådana förväntningar kan jag absolut inte leva upp till nu.

Min väg är ganska rak nu. Jag vet vad jag vill. Och ska någon komma in i mitt liv nu så måste det vara någon som är villig att haka på mitt tåg. För jag har offrat det här alldeles för länge, nu är det min tur även om det innebär att jag får göra det ensam.

På måndag ska jag på visning på ett hus jag är spekulant på. Men för att jag ska kunna köpa det huset måste de kunna ta ett skambud från mig. Så det är inte säkert att det blir just det huset. Men det är kul att kika runt iaf.

Det optimala för mig i nuläget vore egentligen att hyra ett hus, men jag kan inte släppa tankarna på att få ha mitt egna hus som jag kan ställa i ordning som jag vill.
Men tänk om jag aldrig hittar någon som vill bo här ute? Det är ju onekligen mitt ute på vischan där det inte finns gångavstånd till något, men jag VILL VILL VILL bo så! Så lite folk omkring mig som möjligt, men med möjlighet att träffa folk när jag vill det.

Mycket känslor och tankar som snurrar. Det blir bättre på Måndag när allt snurrar på som vanligt. Segt att vara ledig.