Humör!

Jag orkar inte med mig själv just nu. Fan vilket humör jag har! Ingen verkar heller vilja ta på sig ansvaret för det. Jag har alltså frågat vilken sida av släkten som humöret kommer ifrån men kan inte få några klara svar.
Jag är dock mer säker på att det är mammas sida, eftersom jag har har träffat min morbror... behöver inte säga så myket mer om det.

Igår hade jag i alla fall en bra dag, hade en grymt bra sista träning med hästen, och sedan var det tårtkalas hos Sandra som fyllde år. Idag kommer jag nog mest vara sur.

Vart är jag?

Nu är jag i ett läge där jag känner att jag måste stanna upp lite och fundera. Vart är jag? Vad vill jag?
Inte så att jag känner att det är dags för någon drastisk förändring, jag har ju bäddat sängen för nu, men jag har farit runt som en jojo nu hela hösten, tiden har bara gått och jag har ändå inte fått mina prioriteringar gjorda på det viset jag vill. Jag har heller inte prioriterat mig själv tillräckligt.

Det är ju så nu, jag är singel, jag har bara mig själv att tänka på och jag måste klara mig själv. Trots att det är punka på bilen och att datorn håller på krascha för mig så kommer det inte komma någon och magiskt fixa det åt mig.

Jag måste försöka vara okej med att jag är där jag är nu, att det faktiskt är lugnt. Men det blir inte lättare av att alla andra i min omgivning har så jävla fantastiska liv. Antingen är det gifta och har ulligulliga ungar, hur kan man inte vara lycklig då? Eller de som inte har det där, de som är där jag är... inte fan bosätter de sig här i Svensta! Nej de är ute och reser, jobbar i andra länder, träffar folk och upplever. Det är ju inte direkt ett bra läge för en ung singeltjej att vara fastlåst här, men jag tänker inte ge upp hoppet för det... Han kommer när han kommer. Fast gärna snart!

Nu får jag lägga fokuset på mig själv. Jag ska träna något överjävligt den här vintern. Till sommaren ska jag vara i toppform. Vad jag ska göra med den toppformen sen vet jag inte, förmodligen gömma den under en tråkig arbetsuniform...men aja.
Steg ett är ju att våga gå till gymmet. I det läget kan jag känna att jag inte förändrats alls. Jag vågar fortfarande inte gå in på gymmet om jag misstänker att någon är där.
Jag har alltid tyckt det var jobbigt att träna när andra har sett, men inte så pass att jag vänt och gått hem. Det är annorlunda här... Varför? Jag får springa idag.

Mycket som händer..

Jag har jättemycket att skriva om men så fort jag ska börja så tappar jag motivationen.
Jag kanske ska börja lite enkelt sådär med att det är -20 grader idag. Fjällräven har fått därmed fått följa med mig idag. När jag kom hem i februari var det -30, och jag kan inte minnas att jag tyckte det var så besvärligt, jag gick ju till och med till stallet. Men nu jäklar är det kallt! Jag bara väntar på att mildare väder nu, skynda hit!

Förutom det så har jag tagit mig i kragen och skrivit in mig på gymmet. Inte bara det utan jag har även faktiskt VARIT DÄR och TRÄNAT! :p
Min förhoppning är att (som bonus givetvis) det ska finnas lite snygga karlar där att vila ögonen på ;)
Jag känner mig jättemotiverad till träningen i alla fall! Och jag märkte direkt att jag inte är i dålig form direkt trots att jag inte gymmat på ett år, och då är det främst konditionen som är mycket bättre än någonsin, styrkan är såklart sådär :p

Jag har beställt hem lite tillskott och träningskläder som extra motivation. Jag kommer ju ha jävligt mycket tid till träning nu eftersom jag sa upp mig från ena jobbet förra veckan. Det känns bra samtidigt som jag i och med det får lägga mina flytta-hemifrån-igen-planer på hyllan ett tag till.
Jag får väl träna då, och ta hand om mina djur, och satsa på flytt till våren istället.

Får se om blogga blir en  dagssyssla nu då, men är rätt tveksam. Måste få hjälp att få till datorn först.

Hörs!