Skype!

Jag har väntat i fem dagar på att höra i från Krille. Inte ett ljud har jag hört och jag har kollat fb en gång i minuten nästan i fall att ska ha skrivit en tid för skype. Idag har jag haft besök på kvällskvisten av en kompis, och när hon åkte kollade jag fb och då har han skrivit att han är online! Blööh! I alla fall ska vi skypa lite senare:)

Kommer ni ihåg när man var yngre när webcam var så populärt? Man satt på msn och skrev med sina vänner och det gick inte för sig utan wc. I alla fall när jag var i tonåren så kunde jag sitta i timmar och göra mig snygg, med massa smink som skulle synas bra i kameran. Detta för att kunna chatta med snygga killar ;) Missförstå mig rätt nu, jag gjorde inga dumheter. Jag ville bara vara fin i kameran, annars gick det inte! Haha!
Det är i alla fall vad jag ska göra nu. Och nu känns det absolut värt det. Även om jag kommer att få tvätta bort skiten sen innan jag ska sova, och även fast jag är skittrött nu så tänker jag sminka mig och vänta på att min älskling ska plingelinga på skype. :-D

Fixdag!

Jisses! Idag är jag baske mig trött alltså! Ont i huvudet och snurrig på det så är man ju inte jätteeffektiv.
Jag håller på att jobba på min makeover. Jag har som mål att bli en riktig fräsching tills Krille kommer hem i Maj ;-) Det går riktigt bra faktiskt. -3 kg, jobbar på solbrännan och sitter nu med en läskig blekning i håret som senare ska bli en annan färg, men först måste det svarta bort!
Snart blir det stallet, om inte mitt hår trillar av vill säga för då vågar jag inte visamig ute, och efter det ska jag få finbesök:) Helt okej idag.

Måste berätta att jag varit hos frissan också. Dumjag som aldrig kan vänta. Skulle ha klippt mig i stan. Det blev helt snett! En sak om man blir missnöjd med frisyren men när allt bara är dåligt gjort så blir man ju sur. Aja, det spelar ingen roll just nu för det ska ändå i extensions sen. :p

Hästsnack

Tänkte uppdatera lite på hästfronten.
Martell är under igångsättning efter fem dagars vila efter laserbehandling. Så himla skönt att veta att han inte har ont någonstans, eftersom han blivit kollad och behandlat från topp till tå.
Igår skrittade vi lite i ridhuset, han var väldigt pigg och ville trava mest hela tiden.
Idag blev det debut för oss på uteplanen som varit helt igensnöad hela vintern (jaja vi har bara stått där sedan februari) men nu är den bar om än något blöt på vissa ställen.
Det var jättemysigt! Martell va dock piggare än piggast och joggade hela tiden trots att jag beordrade skritt. Så jag var jättevarm efter passet då jag hade klätt mig för kravlös skritt i blåsväder.
Jag kommer fortsätta på ridplanen när vädret tillåter. Så mycket mysigare än ridhuset! Jag är så tacksam över att jag har en så snäll och stabil häst som inte bryr sig om mycket. Även han kan göra så små skutt ibland när han tycker något är läskigt, men det går fort över och han sticker aldrig! Jag är ju sådan att jag hellre har än häst som studsar på stället än en som griskutar, tyvärr har jag det sistnämnda men om inte annat så får jag bra med träning på köpet :p Han springer hellre fort än att arbeta men det är aldrig någon okontrollerad sken.

Imorgon blir det dock longering så han får springa av sig lite innan jag sitter upp igen på fredag. Det är så tröttsamt med en överpigg pålle. Jag vet att jag måste rida igenom det men det är så svårt, jag orkar inte riktigt, och det är svårt att hålla reda på armar och ben i så hög fart. Det gör aboslut ingen nytta att försöka bromsa honom, så fort jag släpper efter så är det full fart igen, därför måste jag försöka hitta ett sätt att kunna rida igenom det och få honom att arbeta bort farten.

Han KAN verkligen gå jättefint, han är så fruktansvärt duktig, men än så länge är jag inte tillräckligt duktig för att kunna utnyttja hans potential. Det ska vi få hjälp med så fort att är igångsatt :)

Underbart!

Men jaaa! Idag har det hänt grejer! Vi har lyckats sälja vår lägenhet i Göteborg med en helt otrolig vinnst! Med tanke på att vi helrenoverat köket så hade vi inte räknat med att gå plus så mycket, men nu täcker vi de kostnaderna och dessutom får en heeel del över. För min del är det inte bara lycka att få pengar utan framför allt att jag nu kommer ha så pass att jag kan täcka hästlånet och därmed vara skuldfri!
De pengarna som läggs på lånet varje månad kan nu gå till annat och jag behöver inte längre stressa över ekonomin. OCH de pengarna som jag tjänar på sommarvicket som egentligen skulle gå till hästlånet kan med gott samvete läggas på annat kul. Eller åtminstone sparas!

Nu känns framtiden betydligt lättare, en STOR sten har låstnat. Även om jag fortfarande inte vet helt hur jag ska få ihop tiden i sommar :)

Nu är vi igång!

Ojoj, nu har det dragit igång på riktigt. Det är full rulle hela dagarna och jag hinner knappt hämta andan i mellanåt. Jag har så fullt upp att jag knappt hinner gå på mina lektioner, då prioriterar man lite fel va?
Jaja skolan tuffar på och än så länge är det inga stora bekymmer, just nu är skolan en inkomst och målet ett slutbetyg som jag troligtvis inte kommer göra något med efteråt, men vill ändå ha det.
Förra veckan blev det inte mycket skolarbete gjort, jag fick sitta och monsterplugga ihop uppgiften innan deadline igårkväll. Jag blev godkänd och nu fortsätter livet i samma rasande tempo.

Jag har alltså skolan som borde vara prio ett, sedan har jag hästen som ska sättas igång igen idag efter fem dagars vila, (jag har alltså inte ens ridit och ändå är det stressfaktor 100!) styrelsen och "plojgruppen" alltså ryttarföreningen som tar upp ALL min tid, inte ens fritid utan TID! Hundarna, och jobb. Utöver detta ska jag bidra med något hemma som idag är dammsugning av övervåning och städa mitt rum. Det sistnämnda är färdigt.

Nu är det matlagning, sedan dammsugningen, efter det stallet, styrketräning, och sist klämma in ett par timmars plugg. Rätt lugn dag ändå, måste kolla så att jag inte glömt något.

För mycket på schemat

Alldeles nyss hade jag för mycket tid. Jag hade tid att se på tv, och bara vara. Nu har jag för lite tid, och det känns som att det vände väldigt snabbt, från ena dagen till den andra typ.
Jag saknar absolut inte att se på tv, men nu har jag till och med svårt att hinna med de som jag måste göra. Jag har deadline på ett skolarbete på måndag. Jag har inte ens börjat, och nu när jag försöker så kan jag inte koncentrera mig alls. Imorgon är det laserbehandling på Martell igen,  vilket gör att jag kommer måste bryta plugget mitt i dagen och känner jag mig själv rätt kommer jag har svårt att fortsätta igen när jag kommer hem. Lördag och Söndag är jag upptagen hela dagarna och sedan återstår måndagen och då ska jag alltså hinna göra färdigt ett arbete som jag annars haft 80 timmar på mig att göra. Pust!
Nästa uppdrag ska jag börja med i tid, så jag slipper den här stressen och kanske hinner med att vara hästägare, styrelseledamot, hundägare, och anställd också, med lite mindre stress.

Att umgås med vänner är tyvärr svårt nu. Jag hade planer på att ta upp kontakten med massor med vänner när jag flyttade tillbaka, men just nu finns inte den tiden. Det kanske lugnar sig lite innan sommaren, för i sommar kommer ett socialt liv vara ett minne blott!
Jag är dock inte helt isolerad, jag har ju vänner i stallet som jag träffar varje dag och som jag har roligt med. Så det går ingen nöd på mig så. Men jag saknar ju de vänner som jag umgicks med innan jag flyttade. Och jag vill jättegärna få mer tid till dem!

På topp!

Jag är verkligen på topp nu känner jag! Jag har hamnat rätt, och jag vill på ett sätt inte att det här ska ta slut.

Igår var det styrelsemöte igen. Jisses, jag var inte hemma förrän närmare 24 på natten. Och efter varje möte är jag nästan manisk och planerar hela tiden i tankarna. Svårt att sova alltså, men oj vad roligt det är!
Jag tycker att det är fantastiskt kul att engerera mig i det här, och det känns verkligen som att vi kan göra en förändring till det bättre även om det är många skeptiker i omgivningen.
Vi är helt klart ett gäng med starka åsikter, och det är inte alltid vi har samma åsikt, men i slutändan har vi samma mål och än så länge har vi lyckats fatta belsut tillsammans.

För mig känns det inte omöjligt bara vi börjar i rätt ände, från grunden och arbetar oss uppåt.
På lördag har vi vår första blåbärshoppning som vi i aktivetsgruppen har arrangerat, vi har redan många startande och det utan att informationen kommit ut som vi hade planerat.

Vi har en hel del aktiviteter på gång som jag hoppas kommer att vara uppskattade. Även om vi inte tjänar storkovan på det så är huvudsaken att alla har roligt och med tiden skapa en bra rykte för föreningen.

Vi har även skärpt upp en del regler, vilket från vissa hål skapade ramaskri, men vi fokuserar mycket på att det ska vara tydliga regler och lika för alla. Såklart att de som fått "specialbehandling" blir upprörda men vi måste få in pengar annars kommer vi inte ha någon förening kvar, eller åtminstone ingen ridskola vilket skulle vara SKITTRÅKIGT!

Avsked

Nu har jag vinkat av Krille. Sista gången jag såg honom innan han åker till Kosovo. Det kändes bra från början men sedan när jag såg honom gå iväg så kom det faktiskt en del tårar. Känns väldigt konstigt att inte kunna ringa honom när som helst. Men men, nu blickar vi framåt, och försöker fokusera på här och nu. Jag har massor att göra så tiden kommer nog att gå fort. Fem veckor tills vi ses igen!

Idag har Martell blivit behandlad med laser. Jag hade funderat på det ett tag för att det skulle vara intressant att gå igenom honom, och när jag fick veta att lasermannen skulle komma så var jag inte sen att anmäla mig. Det visade sig vara befogat. Martell var muskelöm i nästan hela kroppen och hade riktigt ont. Eftersom han verkade ha lika ont i båda sidor så var det inte konstigt att jag inte märkt av det i ridningen. Efter helkroppsbehandling med lasern så reagerade han inte alls när han tryckte på honom. Helt otroligt vad bra den behandlingen är! Han ska få en omgång till på fredag och så blir det en sammanlagd vila på 1,5 vecka. Jag ska ta långa promenader med honom då det är jättebra för dem att röra på sig mycket vid ömma muskler. Jag hoppas även att det kan vara orsaken till att han är så springig. Om det hade varit jag så hade jag också försökt kuta ifrån smärtan.

Jag ska åka tillbaka till stallet senare och borsta honom, och mysa förstås. Ska även skruva i lite brodd, han trampar av sig dem hela tiden! Snart kan man ta bort broddar och snösulor, och packa undan vintertäcket. Jag har packat bort ridtäcken och sådant idag. Snaaart får han gå ut naaaaken! För snaaaart är det vååååår :-D

Orkan

Dag tre med stormvindar. Alltså jag orkar inte! Ute på baksidan ser det ut som en krigszon då veden har levt sitt eget liv och presseningarna fladdrar runt som tzunamivågor. Jag blir rädd.

Ja den här vindsituationen får mig att tappa all lust. Och det ända jag kan tänka på är att jag snart måste gå upp till stallet. Jag vill inte! Jag vill till stallet, men jag vill inte GÅ dit i den här stormen.

MEN det som får mig att hålla humöret uppe någorlunda är att i morgon åker jag och svärföräldrarna ner till Sköve, där ska jag krama sönder min älskade älskling som jag nu inte sett eller fått känna på på fyra långa veckor! Sedan har vi en vecka tillsammans innan han åker till Kosovo, jag kommer sitta som en blodigel på honom hela veckan! Samtidigt ska jag hinna med plugg och häst. I vilket fall så längtar jag otroligt mycket. Hur jag ska klara mig utan honom i sju månader är verkligen en gåta, men hur det går får tiden utvisa.
Nu ska jag bara ta mig igenom den här orkandagen, tror jag ska unna mig en het stund i solariet idag.

Note to self: Sluta surfa runt på nätet på datakunskaplektionerna, jag hänger inte med på vad vi gör och nästa vecka har vi prov. Skit också!

Lördag

Nej men usch fy tusan vilken jobbig dag! Eller jobbig morgon. Jag hatar den här känslan, trött och seg och krypningar i kroppen. Antar att jag slitit hårt den här veckan, men det känns inte direkt som det.
Tiden står väldigt stilla och jag missnöjd faktiskt.

Det kommer rassla igång senare.

Jag har knappt pluggat alls den här veckan, men tog tag i det nyss. Jag känner mig inte alls nöjd med kursen för det känns som att något är fel. Uppgifterna är alldeles för lätta, och därför känns det som att något inte stämmer och när jag skickar in mitt uppdrag är jag orolig för att det inte kommer att vara nog, att det är något jag har missat. Det ska inte vara möjligt att göra färdigt ett uppdrag, som jag ska ha 10 dagar på mig slutföra, på typ fem timmar!
Jag hoppas verkligen att det bara är första uppdraget som är såhär, för det här kan fan inte stämma!

Nu börjar min FF vecka att lida mot sitt slut. Imorgon kommer de hem och livet blir som vanligt igen. Jag har trivts ganska bra med att vara själv, men känner att jag ändå inte utnyttjat den tiden som jag borde så det spelar ingen roll längre. Jag fuskar för mycket när jag är själv, lägger mig i soffan istället för att plugga, och igår åt jag ostbågar till middag. Det blir liksom ingen ordning på någonting. När jag inte legat i soffan har jag dock spenderat mycket tid i stallet, vilket är bra, men jag borde inte prioritera extratimmar där när jag verkligen borde plugga.

Senare är det dags för möte i stallet, vi ska planera för kommande aktiviteter. Jag sitter just nu och försöker pyssla ihop lite affischer att sätta upp i stallet och på byn för kommande blåbärshoppning. Jag har dock aldrig arrangerat något sådant så jag har ingen aning om vad jag ska skriva, förutom plats och datum förstås.

Styrelsemöte på Tisdag också. Det ska bli intressant!

Promenixar

Gud vad jag behöver den där promenaden till och från stallet! Att jag inte uppskattat den tidigare kan man ju undra, men nu har jag verkligen insett att det är precis vad jag behöver sådär mitt på dagen för att rensa tankarna.
Nu är jag hemma igen. Martell kändes bättre idag, inte alls monsterexplosiv. Synd att jag inte kunde ta vara på tillfället bara, eller kunde kunde jag väl, men lite för mycket i tankarna idag och stress över plugget. Skönt ändå att känna att det fungerar i mellan åt.
Nu har jag bestämt mig för att ta mig i kragen och sätta igång med träningarna! Jag behöver dem verkligen och nu har jag inte ridit för någon på flera månader så det är verkligen dags! Jag har inte så mycket tid kvar nu innan det är dags att flytta ut hästen på någon form av sommarbete och då är jag ganska övertygad om träningsmöjligheterna minimeras.

Det här med sommarbete har jag inte funderat så mycket över, helt ärligt så hade jag nog inte flyttat honom om inte alla andra gjort det, för jag tycker det är meckigt. Men det är klart att han förtjänar att gå på lite bete. Är otroligt nojjig över att han ska få fång eller bli skittjock eller något, men jag ska göra mitt bästa för att hålla igång honom. Jag ska försöka satsa på att hitta ett bete någonstans där det finns tillgång till ridplan, så kanske jag kan få dit en tränare en gång i veckan ändå. Då tappar vi förhoppningsvis inte för mycket. Sen till hösten vet jag inte hur något blir, jag är inte alls sugen på att flytta in honom till stan, inte med det läget jag har nu, med de människorna jag har privilegiet att träffa varje dag. Jag tror inte jag kommer få samma känsla i stan, men samtidigt saknar jag att bo i stan väldigt mycket så jag är såååå splittrad nu.

Nu är det dags för lite mat, sen är det plugg som gäller i några timmar innan jag avlutar dagen med en långpromenad med hundarna och sedan lite soffhäng. Kanske blir en riktigt bra dag det här ändå? Allt hänger på hur mycket plugg jag får till.

Over and out

Bättre idag

Det känns som att dagen idag kommer att bli bättre än gårdagen. Jag har mer energi men fortfarande alldeles för lite kämparglöd när det kommer till min häst för tillfället. Idag hade jag velat rida ut och bara lulla runt kravlöst. Det är väl det bästa man kan göra när det går förbaskat åt skogen i ridhuset? MEN vädret peppar ju inte direkt till det heller. Man får ju skämmas för hur bortskämd man blivit/är när kommer till ridhus, jag har sålänge jag haft häst alltid haft tillgång till ridhus, till och med när jag var medryttare har jag haft tillgång till ridhus, men då red jag mest ut ändå eftersom det var vår/sommar under större delen av min medryttartid, sedan skaffade jag foderhäst som jag ställde i samma stall och hade då tillgång till allt jag hade innan. Efter det har jag ju stått i stall där ridhus finns tillgängligt i anslutning till stallet, och tack vare det så har jag inte ridit ut mycket alls. Jäkla skit alltså!

Men i övrigt så känns dagen helt okej, som sagt är jag piggare, på bättre humör, fick köpa en stock snus på Ica, fick in pengar på kontot från Csn och känner mig åtminstone liiiite motiverad till att plugga. Men först blir det stallet! Så jag slipper gå hem genom skogen i mörkret igen som jag fick göra igår, sedan plugg resten av dagen. Nu måste jag få tummen ur här!
Ska kanske försöka boka in en träning med Emelie också, nu måste jag få hjälp med min explosiva pållehäst!

Dålig dag

Jag känner att jag har en dålig dag idag, utan egentlig anledning. Jag är trött och irriterad bara.
Igår var jag ju som sagt in till stan på arbetsintervju, en väldigt annorlunda sådan. Intervjun var i grupp, vi var åtta personer som fick sitta tillsammans och göra olika övningar och diskutera olika frågor, sedan var det bara slut. Jag har ingen aning om hur de väljer ut någon på det sättet eftersom ingen hade direkt chans att utmärka sig och att alla svar vi hade på frågorna var framdiskuterade i grupp. Men jag antar att de har sina knep.
Jag tyckte på något sätt att det kändes lite oseriöst, jag var givetvis äldst som vanligt nu förtiden i typ alla sammanhang. Inte lite heller, alla i gruppen var mellan 17 och 19 år, och de som höll i intervjun var 20 och 21, så jag var alltså äldst av ALLA i rummet. Skitsamma egentligen, hade jag inte behövt säga min ålder hade ingen trott att jag var äldre, alltid något att hänga i julgranen.
Jag vet inte om det är till min fördel eller nackdel, själv skulle jag gissa på fördel för jag antar att de flesta som arbetar på Mcdonald´s är yngre och det kanske är bra att ha någon med lite arbetslivserfarenhet också? Jag var inte ett dugg nervös faktiskt, i stället kände jag att jag hade lite övertag då alla andra små barn satt och skakade som asplöv och pratade tyst, jag drog på lite där och pratade mycket, ställde frågor, drog igång diskutionerna i gruppen mm. Det kanske skulle kunna vara till min fördel? Aja, jag har släppt det där lite, får jag inte jobbet så kommer jag inte att grina över det, men får jag det så blir jag såklart glad.

Jag måste plugga idag, men egentligen vill jag dra täcket över huvudet bara. blöh!

Pooff!

Den här dagen har gått helt sjuk fort! Pooff! Så var det kväll igen. Jag har egentligen inte gjort något speciellt eller ovanligt, men tiden rinner iväg bra mycket fortare när man måste gå överallt.
Jag är alltså utan bil den här veckan när mamma och Jimmy är borta, vilket inte gör mig något för det är inte långt att gå någonstans här. Förutom till stan då, och dit måste jag imorgon.

Precis innan jag skulle knata iväg på Zumban så ringde det från ett jobb jag har sökt. Jag är välkommen på intervju imorgon, innan jag hann tänka efter så tackade jag ja och insåg sedan att jag satt i en lite knivig sits utan bil. Men aja, jag har kollat upp bussar och mina sista slantar ryker för resan, så nu måste jag kamma hem det där jobbet.
Det är egentligen inte det jobbet jag vill ha, jag har ska egentligen gå på ett sommarvikariat på sjukhuset i Juni, jag älskar det jobbet av någon konstig anledning och vill gärna dit igen. Men det här jobbet som jag ska på intervju för imorgon kan jag börja på ganska snart och jobba extra, gå på vik. hela sommaren och sedan fortsätta till hösten, det är ett sådant jobb jag måste satsa på nu om jag ska kunna flytta tillbaka till stan. Flexibla arbetstider också med både kväll, natt och helg tider, också något jag behöver för att kunna kombinera studierna.

Vi får se hur det går imorgon helt enkelt. Först har jag skola på morgonen, sen kuta upp till stallet, rida pållen, kuta hem, äta lunch, ut med hundarna och sedan pinna upp till bussen. In på intervjun och hasta tillbaka till bussen, ut med hundarna igen och seeeen får jag pusta ut. Bra dag tror jag. :-)

Zumban var skitkul som vanligt, och mycket välbehövlig. Längtar redan till nästa vecka!

FF!

Nu är dagen här! Dagen då jag och mina hundar har lämnats ensama till vårt öde i en hel vecka.
Det ända jag känner är: SKÖNT!

Jag har hunnit med en hel del plugg idag. Antar att första veckan är lättare än de som kommer, eller vad vet jag? Men uppgifterna var inte alls jobbiga och svåra.
Kanske är det ett bättre upplägg på hermods än Nti? Det får tiden utvisa, men bara att jag har 10 dagar mellan varje uppdrag istället för 7 är ju en enorm skillnad. Jag tänker dock satsa på att ha uppdrag 1 klart på fredag, för att sedan göra klart psykologin på lördag. Då har jag en massa tillgodotid inför nästa vecka när vi åker ner till Skövde.

Tiden går så vansinnigt fort. Nu är det inte länge kvar innan vi tömmer lägenheten i Skövde och lämnar det livet bakom oss helt. Sedan är heller inte länge kvar till Krille åker till Kosovo, jag har redan bott i Svensta i över en månad, om det fortsätter såhär så kommer ju Krille vara hemma hos mig igen på nolltid. Snart är det sommar och då kommer jag både plugga och jobba heltid, dessutom hästen på det. Tack och lov att somrarna kommer ljusa kvällar, annars skulle det inte gå ihop. Så jag förväntar mig att sommaren kommer vara över på en kvart, sedan är det dags för inflytt i lägenheten i stan, om jag har ett jobb då vill säga. Ja tiden rusar iväg här, det känns underbart!

Idag blir det löpning till stallet, longering av superpigg pållehäst, löpning hem, lite mera plugg och sen Zumba! Bra dag utan undantag, hoppas vi. :)

Nedräkning!

Ja precis som rubriken säger är det nedräkning här hemma för mig. Jag räknar ned i minuter, minuter tills lugntet skall falla in, som jag längtar.
Om ca 90 minuter ska mer än halva befolkningen i detta hus avlägsnas och resa hem till sitt, jag har spenderat de senaste dagarna på mitt rum, eller i stallet. Allt för att slippa hamna mitt i folkmyllret.
Jag får klaustrofobi och känner mig oerhört trängd. Jag är sjukt tråkig men som sagt man får inte sabba mina rutiner för då slutar jag fungera. Jag blir handlingsförlamad och näst intill apatisk, tappar livslusten, och ligger helst bara och stirrar i taket med min öronproppar hårt intryckta i öronen. Inte för att jag slappnar av direkt, istället hör jag mitt rejsande hjärta i huvudet.
Ja som ni hör så är det allt annat än lätt att vara jag, och samtidigt skäms jag för att jag har mage att klaga, men jag kan inte hjälpa det.

Jag tog mig i kragen och åkte till stallet många timmar tidigare än jag hade planerat. Så blev det för att de andra i huset hade planerat att vi skulle äta middag klockan fem. Så jag åkte vid tre. När jag kom dit var det full rulle med träningar, trots att schemat sade att ridhuset skulle vara ledigt efter 15.00. Så var inte fallet, och det blev det heller inte under tiden jag var där. Istället spenderade jag tiden på att konka ut vatten till hästarna. Ja i den hagen där min häst står. Tyvärr kunde jag inte konka ut vattenhinkar till alla 17 hästar, men fyra stycken törstar lyckades jag släcka. Det måste finnas ett smidigare sätt att göra det där på.

Hade man kunnat vara säker på att plusgraderna håller i sig så hade man ju kunnat fylla upp vattenkaren, men nu är man nog mer säker på att minusgraderna kommer attackera vilken dag som helst så då får man konka med hinkar och ta en dag i taget. Man blir ju både stark och blöt i alla fall. Alltså inget att klaga på.

Snart snart snart har jag en vecka ensam. Jag längtar nästan mer efter det än efter Krille, men bara nästan. Det är sådana här dagar som jag längtar mest efter honom, för han är nog den ända i världen som vet hur jag fungerar och som accepterar det. Vad mer kan man begära?

Not my cup of tea

Ja man kan ju bli stressad för mindre. Hela huset är fullt med folk och vi har fem galna hundar på det. Jag är definitivt på väg att drabbas av magsår. 
Tyvärr måste jag säga att jag längtar något fruktansvärt tills den här veckan är över, hur dåligt det än låter. Men efter en vecka av detta håller jag på att få ett sammanbrott utan dess like.
Det kryper i kroppen och andningsfunktionen är inte på topp. Det blåser ute och solen skaver i ögonen, dessutom är jag inte långt ifrån att knipsa av stämbanden på minst två hundar.

En hel natts sömn är vad jag längtar efter, utan avbrott från skällande hundar. De skäller för att någon av alla dessa miljoner människor som befinner sig i huset måste gå upp och härja på natten.
Nästa vecka är jag själv, heeelt själv i en veckas tid, det är nog vad som får mig att inte drivas till vansinne i nuläget.

Sista dagen imorgon, då ramlar det in mer folk för födelsedagskalas, då gäller det att ta djupa andetag hela dagen, men sen kommer lugnet lägga sig, hundarna kommer återgå till sitt normala, och förhoppningsvis jag likaså. Jag får tid och lugn till att plugga, kanske lite ny energi till att träna. Låter det inte toppen? Låter ju i alla fall som en anledning till att inte hänga sig här och nu. Alltid något!

Vad kan vi dra för slutsats från detta? Jo att jag inte orkar med för mycket folk under samma tak en längre tid. Jag har upptäckt en massa spännande sidor hos mig själv, och vad som väcker starkt obehag. Något att ta upp i terapin kanske?

Vår=BLÄ!

Jag är inget fan av våren. Man skulle nog kunna säga att jag näst intill hatar den.
Dessutom tycker jag inte att det är helt okej att det blir vår den 1 Mars, den här vintern har ju varit helt katastrofal måste jag säga. Jag spenderade ju större delen av vintern i Skövde, där kom det knappt någon snö alls, och när det gjorde det så smälte den bort på ett par dagar. När jag kom upp till Jämtland var jag glad att vi hade mycket snö och lite kallare. Jag som många andra älskar sommaren mest, men som nummer två kommer faktiskt vintern, nu när jag lärt mig klä på mig :p

Idag är det riktigt vårväder, det blött och slaskigt och solen skiner. Och det är faktiskt det här med solen som stör mig mest, jag får ångest av den. Om det nu skulle vara "riktig" vår och snön faktiskt är på G att försvinna på riktigt så skulle det vara okej, men jag är helt övertygad om att någon gång under mars månad så kommer det frysa på igen och mängder med snö kommer falla, och så får vi börja om igen med det här förbaskade tövädret.

Igår var vårt första styrelsemöte. Jag hade laddat upp ordentligt med förslag och frågor, men insåg snabbt att läget var mycket sämre än jag trodde och att det nu i början inte finns utrymme till allt för mycket. Allt verkar vara ett dilemma, och så fort man lägger fram ett förslag så följs det av ett "men" från de gamla styrelsemedlemmarna. Ja de vet ju vad de snackar om, men hur ska vi kunna kämpa för något om vi redan har gett upp?
Nej vi kommer kämpa vidare, och genomföra det vi planerat.

Jag känner mig ännu mer peppad nu. Vi har startat en aktivitetsgrupp som inte anordnar tävlingar utan andra aktivteter till barn och vuxna som inte tävlar. Vi ska träffas nästa helg och planera in första aktivteten och DET ska bli riktigt kul.

Det var allt för nu. Hinner inte.