Dag tre med stormvindar. Alltså jag orkar inte! Ute på baksidan ser det ut som en krigszon då veden har levt sitt eget liv och presseningarna fladdrar runt som tzunamivågor. Jag blir rädd.
Ja den här vindsituationen får mig att tappa all lust. Och det ända jag kan tänka på är att jag snart måste gå upp till stallet. Jag vill inte! Jag vill till stallet, men jag vill inte GÅ dit i den här stormen.
MEN det som får mig att hålla humöret uppe någorlunda är att i morgon åker jag och svärföräldrarna ner till Sköve, där ska jag krama sönder min älskade älskling som jag nu inte sett eller fått känna på på fyra långa veckor! Sedan har vi en vecka tillsammans innan han åker till Kosovo, jag kommer sitta som en blodigel på honom hela veckan! Samtidigt ska jag hinna med plugg och häst. I vilket fall så längtar jag otroligt mycket. Hur jag ska klara mig utan honom i sju månader är verkligen en gåta, men hur det går får tiden utvisa.
Nu ska jag bara ta mig igenom den här orkandagen, tror jag ska unna mig en het stund i solariet idag.
Note to self: Sluta surfa runt på nätet på datakunskaplektionerna, jag hänger inte med på vad vi gör och nästa vecka har vi prov. Skit också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar