Ja man kan ju bli stressad för mindre. Hela huset är fullt med folk och vi har fem galna hundar på det. Jag är definitivt på väg att drabbas av magsår.
Tyvärr måste jag säga att jag längtar något fruktansvärt tills den här veckan är över, hur dåligt det än låter. Men efter en vecka av detta håller jag på att få ett sammanbrott utan dess like.
Det kryper i kroppen och andningsfunktionen är inte på topp. Det blåser ute och solen skaver i ögonen, dessutom är jag inte långt ifrån att knipsa av stämbanden på minst två hundar.
En hel natts sömn är vad jag längtar efter, utan avbrott från skällande hundar. De skäller för att någon av alla dessa miljoner människor som befinner sig i huset måste gå upp och härja på natten.
Nästa vecka är jag själv, heeelt själv i en veckas tid, det är nog vad som får mig att inte drivas till vansinne i nuläget.
Sista dagen imorgon, då ramlar det in mer folk för födelsedagskalas, då gäller det att ta djupa andetag hela dagen, men sen kommer lugnet lägga sig, hundarna kommer återgå till sitt normala, och förhoppningsvis jag likaså. Jag får tid och lugn till att plugga, kanske lite ny energi till att träna. Låter det inte toppen? Låter ju i alla fall som en anledning till att inte hänga sig här och nu. Alltid något!
Vad kan vi dra för slutsats från detta? Jo att jag inte orkar med för mycket folk under samma tak en längre tid. Jag har upptäckt en massa spännande sidor hos mig själv, och vad som väcker starkt obehag. Något att ta upp i terapin kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar