Idag är det dagen innan flytt, imorgon kväll sätter jag mig på tåget för en evighetsresa hem. Resan kommer ta 12 timmar och inkluderar 4 byten, mitt i natten! Dessutom får jag vänta i Gävle tre timmar, på stationen. Mellan 2.30 och 5.30. Av någon anledning så var det "vanliga" nattåget inställt JUST den dagen, så jag har inget annat val.
Idag ska köket städas grundligt, allt från golv till tak ungefär. För att underlätta flyttstädningen senare, men jag verkar inte kunna få tummen ur och sätta fart. Först måste jag nämligen diska, och det är där skon klämmer eller vad man säger.
måndag 30 januari 2012
torsdag 26 januari 2012
Martell idag
Det blev många timmar i stallet idag. Det är så skönt när man kan slappna av och bara vara där och pyssla, då har jag inte bråttom hem.
Hovslagaren var där och skodde några hästar och det var mycket spring i stallet och hästar som gick ut och in, det gjorde Martell stressad och ofokuserad, och jag var lite orolig för uteritten.
Jag började med att longera honom en stund i ridhuset för att han skulle bli av med lite energi, vilket var välbehövligt då han var väldigt pigg och skuttig.
Efter det skruvade jag i broddar i alla hovar, och det var jobbigt! Min rygg var helt paj efter det. Jag fattar inte hur folk orkar. Martell går ju själv i hage så han skulle kunna ha broddar i jämt, men vi har ju knappt haft snö på hela vintern så jag har inte behövt pyssla med broddar tidigare.
Sedan sadlade vi på och stack ut en sväng. Han skötte sig bra från början och var avslappnad och lugn, vi kunde till och med gå jämsides idag vilket inte gått förut eftersom han gärna håller ett högt tempo.
Men efter ungefär halva vägen kommer man förbi ett bostadsområde och där kände jag hur han spände till och blåste upp sig. Det kom även en stor buss förbi oss och vi gick då ut i diket, men bussjäveln hade visst inga bromsar så båda hästarna blev lite skuttiga, sedan var det kört och Martell vägrade slappna av. Han travade med frambenen och skrittade med bakbenen, och ökade så fort han fick chansen. Det var en isig nedförsbacke och jag tillät honom inte att dra ifrån mig, men han trippade på stället då istället. När jag tillslut inte fick honom att gå normalt över huvudtaget valde jag att sitta av och leda honom sista biten hem. Vi närmade oss bilvägen och jag ville inte utmana ödet, han fattade ju att vi var på väg hem. Jag är väldigt glad att jag longerade innan i alla fall så han fick ladda ur lite, annars hade jag väl suttit på backen och grinat.
Jag är inte rädd för att ramla av, och jag är rätt duktig på att slappna av och fokusera på annat när han trixar, men det jag är rädd för med honom är att han ska dra iväg. Han är ju het, och skulle han få chansen skulle han nog mer än gärna sticka i full galopp hem. Dessutom när han blir sådär spänd så tolkar han mina hjälper lite som han vill. Och då betyder minsta lilla skänkel framåt tydligen.
Hovslagaren var där och skodde några hästar och det var mycket spring i stallet och hästar som gick ut och in, det gjorde Martell stressad och ofokuserad, och jag var lite orolig för uteritten.
Jag började med att longera honom en stund i ridhuset för att han skulle bli av med lite energi, vilket var välbehövligt då han var väldigt pigg och skuttig.
Efter det skruvade jag i broddar i alla hovar, och det var jobbigt! Min rygg var helt paj efter det. Jag fattar inte hur folk orkar. Martell går ju själv i hage så han skulle kunna ha broddar i jämt, men vi har ju knappt haft snö på hela vintern så jag har inte behövt pyssla med broddar tidigare.
Sedan sadlade vi på och stack ut en sväng. Han skötte sig bra från början och var avslappnad och lugn, vi kunde till och med gå jämsides idag vilket inte gått förut eftersom han gärna håller ett högt tempo.
Men efter ungefär halva vägen kommer man förbi ett bostadsområde och där kände jag hur han spände till och blåste upp sig. Det kom även en stor buss förbi oss och vi gick då ut i diket, men bussjäveln hade visst inga bromsar så båda hästarna blev lite skuttiga, sedan var det kört och Martell vägrade slappna av. Han travade med frambenen och skrittade med bakbenen, och ökade så fort han fick chansen. Det var en isig nedförsbacke och jag tillät honom inte att dra ifrån mig, men han trippade på stället då istället. När jag tillslut inte fick honom att gå normalt över huvudtaget valde jag att sitta av och leda honom sista biten hem. Vi närmade oss bilvägen och jag ville inte utmana ödet, han fattade ju att vi var på väg hem. Jag är väldigt glad att jag longerade innan i alla fall så han fick ladda ur lite, annars hade jag väl suttit på backen och grinat.
Jag är inte rädd för att ramla av, och jag är rätt duktig på att slappna av och fokusera på annat när han trixar, men det jag är rädd för med honom är att han ska dra iväg. Han är ju het, och skulle han få chansen skulle han nog mer än gärna sticka i full galopp hem. Dessutom när han blir sådär spänd så tolkar han mina hjälper lite som han vill. Och då betyder minsta lilla skänkel framåt tydligen.
Hästfolk
Ibland undrar jag vad det är för fel på hästfolk egentligen. Hur kommer det sig att just hästmänniskor(kvinnor) är sådana jäkla bitchar? Ja inte alla då, då skulle jag nog inte hålla på med hästar...tyvärr.
Eftersom jag själv är hästmänniska (dock i kategorin "icke bitch") så anser jag mig ha rätt ha yttra mig om detta.
Jag har ridit sedan jag var 8 år. Då började jag på ridskola där red tills jag var 15. Jag fattade inte bättre då, men många var verkligen otrevliga, speciellt de äldre barnen och jag kände mig inte direkt hemma, trots att jag spenderat all min fritid där så var jag fortfarande inte med i gänget så att säga. Men det är skitsamma, det är nu i vuxen ålder som jag verkligen fått smaka på vad hästfolket har att komma med.
Hur ska man egentligen vara för att duga? Mitt mål är inte att vara bäst eller ha mest respekt eller vad det nu kan vara, jag vill bara inte bli illa behandlad. Det är få stall som jag faktiskt blivit BRA behandlad i.
Utfrysning och skitsnack har varit vanligt och de ända ställena som jag fått positiv energi ifrån är skolan jag gick på, men då var jag elev så det räknas inte, men sedan i mitt förra stall i Östersund. Från början fick jag kalla handen pg a att jag var medryttare på en häst vars ägare inte var populär, men när folk började prata med mig dröjde inte länge förrän jag var "godkänd". Jag mådde bra där. även om skitsnack mm förekom så var jag inte utsatt eller den som utsatte (jag skulle aldrig utsätta någon för det heller) men det blev som en annan värld.
Innan jag började läsa till hästskötare jobbade jag en snabbis på en ridskola som hästskötare, det tog två veckor innan jag sade upp mig med omedelbar verkan utan betalt för att jag blev så dåligt behandlad av den övriga personalen. Ingen pratade med mig, ingen var intresserad av att lära känna mig eller lära mig mina arbetsuppgifter. Istället fick jag agera praktikant och fick sortera borstar och smörja träns. Jag mockade till och med fel.
Och tanken slog mig att jag skulle lägga ner allt med hästar för att jag var ju sämst på det. Men istället valde jag att söka en utbildning för att lära mig allt jag kunde och därigenom våga visa mig i ett stall igen... eller ja typ så.
Nu har jag haft uppehåll igen, innan jag köpte Martell hade jag inte ridit på över ett år. Så ja det var tufft att sätta igång igen så intensivt men ingenting jag ångrar då jag VILL hålla på med det här.
Alla i mitt nuvarande stall är ju sååååå trevliga, eller de var trevliga från början. Men nu känner jag att stallägaren har fått något problem med mig som hon inte säger något om, men det märks tydligt att hon har problem för hon har slutat prata med mig. Hon hejar ibland men i övrigt så finns jag typ inte.
Jag är inte inkluderad i "gänget", och jag känner mig bara i vägen.
Nu bryr jag mig inte jättemycket eftersom jag flyttar nästa vecka, men jag tycker bara att det är trist att det ska behöva vara så.
Jag VET att jag är trevlig och jag sköter min häst bra. Jag betalar för mig och hjälper andra om de behöver. Jag rider inte jättebra, men jag ser till att min häst får träning och när det skiter sig så tar jag hjälp. Min häst mår bra, och jag är inte elak mot någon och ändå så ska människor liksom utan ord tala om att jag inte duger. Det gör mig rätt så trött.
Eftersom jag själv är hästmänniska (dock i kategorin "icke bitch") så anser jag mig ha rätt ha yttra mig om detta.
Jag har ridit sedan jag var 8 år. Då började jag på ridskola där red tills jag var 15. Jag fattade inte bättre då, men många var verkligen otrevliga, speciellt de äldre barnen och jag kände mig inte direkt hemma, trots att jag spenderat all min fritid där så var jag fortfarande inte med i gänget så att säga. Men det är skitsamma, det är nu i vuxen ålder som jag verkligen fått smaka på vad hästfolket har att komma med.
Hur ska man egentligen vara för att duga? Mitt mål är inte att vara bäst eller ha mest respekt eller vad det nu kan vara, jag vill bara inte bli illa behandlad. Det är få stall som jag faktiskt blivit BRA behandlad i.
Utfrysning och skitsnack har varit vanligt och de ända ställena som jag fått positiv energi ifrån är skolan jag gick på, men då var jag elev så det räknas inte, men sedan i mitt förra stall i Östersund. Från början fick jag kalla handen pg a att jag var medryttare på en häst vars ägare inte var populär, men när folk började prata med mig dröjde inte länge förrän jag var "godkänd". Jag mådde bra där. även om skitsnack mm förekom så var jag inte utsatt eller den som utsatte (jag skulle aldrig utsätta någon för det heller) men det blev som en annan värld.
Innan jag började läsa till hästskötare jobbade jag en snabbis på en ridskola som hästskötare, det tog två veckor innan jag sade upp mig med omedelbar verkan utan betalt för att jag blev så dåligt behandlad av den övriga personalen. Ingen pratade med mig, ingen var intresserad av att lära känna mig eller lära mig mina arbetsuppgifter. Istället fick jag agera praktikant och fick sortera borstar och smörja träns. Jag mockade till och med fel.
Och tanken slog mig att jag skulle lägga ner allt med hästar för att jag var ju sämst på det. Men istället valde jag att söka en utbildning för att lära mig allt jag kunde och därigenom våga visa mig i ett stall igen... eller ja typ så.
Nu har jag haft uppehåll igen, innan jag köpte Martell hade jag inte ridit på över ett år. Så ja det var tufft att sätta igång igen så intensivt men ingenting jag ångrar då jag VILL hålla på med det här.
Alla i mitt nuvarande stall är ju sååååå trevliga, eller de var trevliga från början. Men nu känner jag att stallägaren har fått något problem med mig som hon inte säger något om, men det märks tydligt att hon har problem för hon har slutat prata med mig. Hon hejar ibland men i övrigt så finns jag typ inte.
Jag är inte inkluderad i "gänget", och jag känner mig bara i vägen.
Nu bryr jag mig inte jättemycket eftersom jag flyttar nästa vecka, men jag tycker bara att det är trist att det ska behöva vara så.
Jag VET att jag är trevlig och jag sköter min häst bra. Jag betalar för mig och hjälper andra om de behöver. Jag rider inte jättebra, men jag ser till att min häst får träning och när det skiter sig så tar jag hjälp. Min häst mår bra, och jag är inte elak mot någon och ändå så ska människor liksom utan ord tala om att jag inte duger. Det gör mig rätt så trött.
onsdag 25 januari 2012
Närmar sig
Nu är det exakt en vecka kvar till flytt! Tjohoo!
Är allt förberett? Inte direkt, men det mesta. Städning av lägenhet kvarstår, tråkigt, men jag fick mycket gjort idag när jag fick veta att det skulle komma en kvinna och titta på lägenheten. Jag hade två timmar på mig att röja, men sedan kom hon nästan en timma för tidigt så jag hann faktiskt inte klart.
Hon tackade nej med en gång. Förstår henne faktiskt. Lägenheten är rätt "ungdomlig" med mörka tapeter osv, sedan ville hon ha större uteplats.
Nu ska jag bara klura ut hur fasiken jag ska få med mig allt på tåget. Jag har minimerat mina egna saker för att eventuellt få med mig så mycket hästsaker jag kan. Har fått låna en gigantisk hockeytrunk av Ana, och jag får nog ner allt det viktigaste i den MEN sadlarna är problemet! Jag vet inte hur jag ska få med mig dem. Och jag vill inte behöva välja en av dem så länge, jag vill ha med ALLA Martells saker.
Sedan är det ju fuckat med tåg också. Jag ville åka natt-tåg hem samma kväll som jag skickat Martell med transporten, men det står bara "finns ej" på det tåget på sidan. Och då tänkte jag att jag kunde ta ett morgontåg dagen efter men det tidigaste är framme 16.15 och då hinner jag inte fram före Martell.
Så jag måste försöka lösa det här på något sätt. Hur?
Imorgon ska jag rida ut tillsammans med Therese på förmiddagen. Förra gången var sådär då Martell gick på nålar, blåste upp sig och var i ju för sig skitsnygg men han sprätte iväg för minsta lilla (läs:ingenting) och var riktigt jobbig. Så imorgon tänkte jag åka dit tidigare och longera honom en stund innan så han får av sig värsta energin. Vi ska bara skritta ute så det blir nog bra.
Är allt förberett? Inte direkt, men det mesta. Städning av lägenhet kvarstår, tråkigt, men jag fick mycket gjort idag när jag fick veta att det skulle komma en kvinna och titta på lägenheten. Jag hade två timmar på mig att röja, men sedan kom hon nästan en timma för tidigt så jag hann faktiskt inte klart.
Hon tackade nej med en gång. Förstår henne faktiskt. Lägenheten är rätt "ungdomlig" med mörka tapeter osv, sedan ville hon ha större uteplats.
Nu ska jag bara klura ut hur fasiken jag ska få med mig allt på tåget. Jag har minimerat mina egna saker för att eventuellt få med mig så mycket hästsaker jag kan. Har fått låna en gigantisk hockeytrunk av Ana, och jag får nog ner allt det viktigaste i den MEN sadlarna är problemet! Jag vet inte hur jag ska få med mig dem. Och jag vill inte behöva välja en av dem så länge, jag vill ha med ALLA Martells saker.
Sedan är det ju fuckat med tåg också. Jag ville åka natt-tåg hem samma kväll som jag skickat Martell med transporten, men det står bara "finns ej" på det tåget på sidan. Och då tänkte jag att jag kunde ta ett morgontåg dagen efter men det tidigaste är framme 16.15 och då hinner jag inte fram före Martell.
Så jag måste försöka lösa det här på något sätt. Hur?
Imorgon ska jag rida ut tillsammans med Therese på förmiddagen. Förra gången var sådär då Martell gick på nålar, blåste upp sig och var i ju för sig skitsnygg men han sprätte iväg för minsta lilla (läs:ingenting) och var riktigt jobbig. Så imorgon tänkte jag åka dit tidigare och longera honom en stund innan så han får av sig värsta energin. Vi ska bara skritta ute så det blir nog bra.
måndag 23 januari 2012
Bra dag!
Ja denna Måndag har kommit och gått smärtfritt. SKÖNT!
Krille började sent idag och vi fick sovmorgon, sedan körde jag honom till jobbet och anlände därefter till stallet och hästarna hade precis fått lunch. Första gången på länge som jag riktigt kunnat koppla av i stallet och göra allting noggrant. Har haft så mycket stress inom mig att ingenting har fungerat. Nu när Krille är hemma och det är bra mellan oss och jag börjar få ordning på det mesta inför flytten så kan jag äntligen njuta av dagarna.
Jag mockade och spånade, sopade, och höade. Städade även skåpet och sorterade alla grejer. Nu ligger allt i Ikeasäckar, har ingen aning om varför egentligen då jag inte flyttar riktigt än, men nu känns det som jag har ordning på det i allafall. Sedan tog jag in Martell, han var riktigt gosig idag och på riktigt bra humör. Kan ju också ha mycket att göra med att jag var avslappnad och lugn, och inte stressad och irriterad. Stor skillnad på både häst och matte.
Jag gjorde i ordning honom för ridning och vid det här laget hade det blivit strålande sol och sjukt härligt ute och egentligen hade jag velat passa på att rida ut, men är tyvärr för lat för att orka skruva i broddarna så jag kände på honom lite i ridhuset ändå.
Ett lugnt pass idag efter helgens hårda arbete. Skrittade bara men inte helt kravlöst, ville se om jag kunde lyckas åstadkomma något på egen hand. Och voilá! Han gick skiiitbra! Inget långt pass, men desto längre fram- och avskrittning för hand istället, men idag slutade jag för att jag kände mig NÖJD och inte för att jag var irriterad och gav upp. Och det mina vänner, är revansch!
Imorgon åker Krille som sagt bort några dagar igen, men då kan jag passa på att packa och städa. Blir inte mycket vettigt gjort när man har en snygg solbränd karl hemma ;-)
Krille började sent idag och vi fick sovmorgon, sedan körde jag honom till jobbet och anlände därefter till stallet och hästarna hade precis fått lunch. Första gången på länge som jag riktigt kunnat koppla av i stallet och göra allting noggrant. Har haft så mycket stress inom mig att ingenting har fungerat. Nu när Krille är hemma och det är bra mellan oss och jag börjar få ordning på det mesta inför flytten så kan jag äntligen njuta av dagarna.
Jag mockade och spånade, sopade, och höade. Städade även skåpet och sorterade alla grejer. Nu ligger allt i Ikeasäckar, har ingen aning om varför egentligen då jag inte flyttar riktigt än, men nu känns det som jag har ordning på det i allafall. Sedan tog jag in Martell, han var riktigt gosig idag och på riktigt bra humör. Kan ju också ha mycket att göra med att jag var avslappnad och lugn, och inte stressad och irriterad. Stor skillnad på både häst och matte.
Jag gjorde i ordning honom för ridning och vid det här laget hade det blivit strålande sol och sjukt härligt ute och egentligen hade jag velat passa på att rida ut, men är tyvärr för lat för att orka skruva i broddarna så jag kände på honom lite i ridhuset ändå.
Ett lugnt pass idag efter helgens hårda arbete. Skrittade bara men inte helt kravlöst, ville se om jag kunde lyckas åstadkomma något på egen hand. Och voilá! Han gick skiiitbra! Inget långt pass, men desto längre fram- och avskrittning för hand istället, men idag slutade jag för att jag kände mig NÖJD och inte för att jag var irriterad och gav upp. Och det mina vänner, är revansch!
Imorgon åker Krille som sagt bort några dagar igen, men då kan jag passa på att packa och städa. Blir inte mycket vettigt gjort när man har en snygg solbränd karl hemma ;-)
Alldeles för fort
Usch! Den här helgen har gått alldeles för fort. Nyss var det Torsdag och jag hämtade Krille på tåget, och idag är det Måndag och han ska iväg och jobba snart. Imorgon åker han till Stockholm några dagar och snart kommer det vara flyttdag för mig. Nio dagar kvar bara, tiden kommer rusa.
Jag längtar tills flytten, det gör jag, men självklart känns det lite tungt att flytta ifrån Krille. Det är ju egentligen från och med jag flyttar som det här året kommer börja bli jobbigt. Skitjobbigt!
Det var allt jag hade att tillföra för tillfället.
Jag längtar tills flytten, det gör jag, men självklart känns det lite tungt att flytta ifrån Krille. Det är ju egentligen från och med jag flyttar som det här året kommer börja bli jobbigt. Skitjobbigt!
Det var allt jag hade att tillföra för tillfället.
lördag 21 januari 2012
Bäst hittills!
Krille kom hem från Thailand i Tordags. Han anlände här på hemmaplan på kvällen och jag hämtade upp den bruna jävlen på tåget. Ja jag är i princip genomskinlig i jämförelse med honom, och jag tvingar honom att visa magen hela tiden. ;-)
Har man varit i ett land med 30+ dygnet runt så förstår jag om man fryser arslet av sig här hemma nu, vilket han gör och han brukar ALDRIG gnälla om att det är kallt. Människan har ju inte använt sin vinterjacka på hela "vintern" men nu fryser han.
Av den anledningen så fick Martell vila igår, Krille var nämligen med till stallet och vi hann inte mer än innanför dörrarna innan han utbrast att det var SKITKALLT där. Så han fick fixa höpåsarna medan jag mockade och sedan åkte vi hem till värmen.
Idag däremot var det ridning på schemat, något som varit katastrof denna vecka, jag har ridit varje dag utan att få en minsta bra känsla för det. Martell har varit explosivt pigg och det har utan undantag slutat med en irriterad matte och en mycket nöjd häst som vunnit fighten och fått gå ut till sina polare igen.
Jag hade noll förväntningar idag och ville bara få det överstökat, men då som en räddande ängel dök Therese upp i stallet och sa att hon kunde sitta upp på honom efter att jag värmt upp honom. Sagt och gjort så red hon och det var underbart att se hur bra han gick, (även om det sved lite att återigen inse att det är ryttaren som är problemet :p) och jag fick en smula hopp igen.
När Therese ridit klart var killen trött men jag valde ändå att sitta upp för att känna lite på honom ett par varv med hjälp av Therese, och hon var en hård tränare men det gav resultat! Även fast hon fick påminna om händerna, skänkel på plats, räta upp, lätta förhållningar, prata med honom...med mycket mera så fick jag till det och han gick SKITBRA! Och en stor sten lättade från mitt hjärta och hela dagen har varit bra efter det.
Givetvis har vi mycket mycket arbete framför oss, men det har man väl alltid, nu vet jag (igen) att det GÅR. Gör jag rätt så gör han rätt, och jag förstår lite mer hur han fungerar. När han tycker det är jobbigt och när han blir trött så faller han ur, eller "tar sig loss" och kutar på. Men så fort jag får ordning på händerna, innerkänkel, och tyglar så går han rätt igen.
Imorgon ska Therese hjälpa mig igen vilket är bra då minnet är färskt, och då kan jag kanske få till något på egen hand igen på Måndag. När han får jobba som han gjorde idag och blir trött på riktigt så kan jag med gott samvete ge honom vilodagar ibland, för att han behöver det och inte bara för att jag inte har lust att rida. Nu ser jag att om jag satsar på det här så kommer det bli bra, om jag får möjlighet att rida för tränare en gång i veckan så kommer vi att få till det. I know it! :-D
Har man varit i ett land med 30+ dygnet runt så förstår jag om man fryser arslet av sig här hemma nu, vilket han gör och han brukar ALDRIG gnälla om att det är kallt. Människan har ju inte använt sin vinterjacka på hela "vintern" men nu fryser han.
Av den anledningen så fick Martell vila igår, Krille var nämligen med till stallet och vi hann inte mer än innanför dörrarna innan han utbrast att det var SKITKALLT där. Så han fick fixa höpåsarna medan jag mockade och sedan åkte vi hem till värmen.
Idag däremot var det ridning på schemat, något som varit katastrof denna vecka, jag har ridit varje dag utan att få en minsta bra känsla för det. Martell har varit explosivt pigg och det har utan undantag slutat med en irriterad matte och en mycket nöjd häst som vunnit fighten och fått gå ut till sina polare igen.
Jag hade noll förväntningar idag och ville bara få det överstökat, men då som en räddande ängel dök Therese upp i stallet och sa att hon kunde sitta upp på honom efter att jag värmt upp honom. Sagt och gjort så red hon och det var underbart att se hur bra han gick, (även om det sved lite att återigen inse att det är ryttaren som är problemet :p) och jag fick en smula hopp igen.
När Therese ridit klart var killen trött men jag valde ändå att sitta upp för att känna lite på honom ett par varv med hjälp av Therese, och hon var en hård tränare men det gav resultat! Även fast hon fick påminna om händerna, skänkel på plats, räta upp, lätta förhållningar, prata med honom...med mycket mera så fick jag till det och han gick SKITBRA! Och en stor sten lättade från mitt hjärta och hela dagen har varit bra efter det.
Givetvis har vi mycket mycket arbete framför oss, men det har man väl alltid, nu vet jag (igen) att det GÅR. Gör jag rätt så gör han rätt, och jag förstår lite mer hur han fungerar. När han tycker det är jobbigt och när han blir trött så faller han ur, eller "tar sig loss" och kutar på. Men så fort jag får ordning på händerna, innerkänkel, och tyglar så går han rätt igen.
Imorgon ska Therese hjälpa mig igen vilket är bra då minnet är färskt, och då kan jag kanske få till något på egen hand igen på Måndag. När han får jobba som han gjorde idag och blir trött på riktigt så kan jag med gott samvete ge honom vilodagar ibland, för att han behöver det och inte bara för att jag inte har lust att rida. Nu ser jag att om jag satsar på det här så kommer det bli bra, om jag får möjlighet att rida för tränare en gång i veckan så kommer vi att få till det. I know it! :-D
tisdag 17 januari 2012
Äntligen klart
Åh så skönt! Har äntligen pratat med stallchefen i stallet jag ska flytta till. Det var inte helt hundra att jag skulle få plats där, men tack vare lite kontakter bland annat så fick jag åtminstone en chans att försöka sälja in mig :p
Egentligen var det två före mig i kölistan för boxen som blir ledig den 1 februari. Det är en ridskola samt ridgymnasium och det är en ridskolehäst som ska flytta.
Boxen skulle egentligen varit till en ridskolehäst men då de inte vet hur det kommer bli med ridskoleverksamheten vill de inte satsa på en ny ridskolehäst just nu. Istället gjorde vi en deal om att jag flyttas upp som nummer ett i kön om jag kan tänka mig att låna ut Martell till ridgymnasiet/dressyrspecialen om det skulle krisa med hästar någon lektion.
Detta tycker jag ändå är okej då jag verkligen behöver tillgången till ridhus och tränare, dessutom kan jag få avlastning ibland då det kan bli mycket med både jobb och skola.
Så det känns jättebra.
NU är allt utom tågbiljetten klart inför flytten.
Tyvärr finns det andra problem som spökar, så än är det inte lugnt i stugan.
Egentligen var det två före mig i kölistan för boxen som blir ledig den 1 februari. Det är en ridskola samt ridgymnasium och det är en ridskolehäst som ska flytta.
Boxen skulle egentligen varit till en ridskolehäst men då de inte vet hur det kommer bli med ridskoleverksamheten vill de inte satsa på en ny ridskolehäst just nu. Istället gjorde vi en deal om att jag flyttas upp som nummer ett i kön om jag kan tänka mig att låna ut Martell till ridgymnasiet/dressyrspecialen om det skulle krisa med hästar någon lektion.
Detta tycker jag ändå är okej då jag verkligen behöver tillgången till ridhus och tränare, dessutom kan jag få avlastning ibland då det kan bli mycket med både jobb och skola.
Så det känns jättebra.
NU är allt utom tågbiljetten klart inför flytten.
Tyvärr finns det andra problem som spökar, så än är det inte lugnt i stugan.
Tisdag
Idag är det Tisdag och jag vill ligga kvar i sängen hela dagen. För ett par månader sedan hade jag lätt gjort det, men nu har jag häst och då finns inte den möjligheten. Det är i ju för sig bra.
Känner mig inte peppad för stallet heller, det gick otroligt dåligt att rida igår, så pass att jag frågade om Therese kunde rida honom någon dag och se om det går bättre. Så det ska hon göra i slutet på veckan.
Ännu är inte allt klart inför flytten och jag orkar verkligen inte mer, fan att allt ska vara så jobbigt. Två dagar kvar tills Krille kommer hem, hoppas det kommer kännas bättre då.
Måste måste måste...det är fan det värsta som finns.
Känner mig inte peppad för stallet heller, det gick otroligt dåligt att rida igår, så pass att jag frågade om Therese kunde rida honom någon dag och se om det går bättre. Så det ska hon göra i slutet på veckan.
Ännu är inte allt klart inför flytten och jag orkar verkligen inte mer, fan att allt ska vara så jobbigt. Två dagar kvar tills Krille kommer hem, hoppas det kommer kännas bättre då.
Måste måste måste...det är fan det värsta som finns.
måndag 16 januari 2012
Jobbigt att flytta
Jisses vad segt det var att kliva upp i morse. Det är något underligt med mig. Jag kan inte kliva upp kl 7. Hur tidigt jag än går och lägger mig så går det inte att kliva upp om klockan ringer 07.00. kl 6 går bra, men 7 är bara att glömma. Så har det alltid varit. Kan någon svara på varför?
Jaja i vilket fall så snoozade jag till 8.30. Jag har sovit som en kratta i natt med mardrömmar och oroligheter. Upp och hinka i sig kaffe, slänga in tvätt i maskinen och för en sekund där så fick jag en energikick och fick för mig att jag skulle börja städa, energin försvann dock innan jag hann börja. Som vanligt det senaste tiden.
Jag har inte längtat till idag, Måndag, då världen börjar leva igen och man måste börja ta tag i saker. Usch nej, tacka vet jag söndagar, då kan man gömma sig.
Jag började med att ringa transportören för att få bekräftat att Martell får åka med. Check!
Sedan har jag försökt få tag på stallchefen i nya stallet utan resultat, både ringt och messat, även i fredags. Så nu har jag alltså inte en hundra procent säker stallplats. Det kan ju vara bra att ha när man har bokat transport.
Känner mig stressad över att det redan står folk på kö för min box, då måste jag ha en säkert svar, helst igår. Det är i alla fall bara det som återstår innan jag har betat av allt det viktigaste på listan.
Jag har i nu läget:
Sagt upp lägenhet och stallplats här
Ordnat så att skolan börjar för mig direkt när jag kommer till Svensta
Fixat jobb som väntar när jag kommer
Bokat transport åt Martell
Fixat så mina och hästens saker blir fraktade också
Tittat på tåg till den 1 Februari... har dock inte bestämt mig för vilket än.
Ringt en massa jobbiga samtal
Ja så nu är det som sagt bara bekräftelse på boxplatsen kvar, sedan kan jag kanske andas lite de sista veckorna.. men inte än.
Jaja i vilket fall så snoozade jag till 8.30. Jag har sovit som en kratta i natt med mardrömmar och oroligheter. Upp och hinka i sig kaffe, slänga in tvätt i maskinen och för en sekund där så fick jag en energikick och fick för mig att jag skulle börja städa, energin försvann dock innan jag hann börja. Som vanligt det senaste tiden.
Jag har inte längtat till idag, Måndag, då världen börjar leva igen och man måste börja ta tag i saker. Usch nej, tacka vet jag söndagar, då kan man gömma sig.
Jag började med att ringa transportören för att få bekräftat att Martell får åka med. Check!
Sedan har jag försökt få tag på stallchefen i nya stallet utan resultat, både ringt och messat, även i fredags. Så nu har jag alltså inte en hundra procent säker stallplats. Det kan ju vara bra att ha när man har bokat transport.
Känner mig stressad över att det redan står folk på kö för min box, då måste jag ha en säkert svar, helst igår. Det är i alla fall bara det som återstår innan jag har betat av allt det viktigaste på listan.
Jag har i nu läget:
Sagt upp lägenhet och stallplats här
Ordnat så att skolan börjar för mig direkt när jag kommer till Svensta
Fixat jobb som väntar när jag kommer
Bokat transport åt Martell
Fixat så mina och hästens saker blir fraktade också
Tittat på tåg till den 1 Februari... har dock inte bestämt mig för vilket än.
Ringt en massa jobbiga samtal
Ja så nu är det som sagt bara bekräftelse på boxplatsen kvar, sedan kan jag kanske andas lite de sista veckorna.. men inte än.
söndag 15 januari 2012
Vart är han?
Min karl har gått upp i rök! Han befinner sig just ni i Thailand den lilla gottegrisen. Han kommer hem nu på Torsdag och har då varit borta i 2.5 vecka. Jag hörde av honom på Facebook för typ en vecka sedan, men efter det har det varit tyst från hans sida. Vad är det om? Tack och lov har det lagts ut bilder av hans kompisar där han är med och på det sättet har jag ju sett att han lever, men är det inte lite dålig stil att bara försvinna sådär? Han måste väl tänka sin stackars ensama flickvän som undrar hur han mår?
Jaja, jag är bitter nog som det är, så jag kanske får släppa det nu.
Jaja, jag är bitter nog som det är, så jag kanske får släppa det nu.
2012
Jag har mycket att jobba på under det här året, inte minst med mig själv men det får bli ett kapitel för sig. Jag har ju inte bara mig själv att ta hand om, och med Krille långt borta i ett annat land större delen av året så får jag ta tillfället i akt att verkligen fokusera på det jag vill åstadkomma. Jag tänker då på häst och hundar. Vi har haft hund i snart fyra år, två hundar har vi haft i lite över ett år. Men de har tyvärr blivit lite bortprioriterade när det kommer till träning. Jag skulle vilja ha dem lydigare och mer uppmärksamma på vad jag vill och säger, dessutom måste Vilda sluta skälla på människor och hundar och Humla måste bli frisk och sluta stressa. Så detta måste vi jobba på. Jag har dessutom velat testa agility med framför allt Humla men även med Vilda så småning om, men om det skall funka så måste vi börja slipa ordentligt på grunderna, i första hand inkallningen.
Med hästen har jag också mål, saker som är självklara för en annan har inte varit så lätt för oss. Jag vill ha ett bra samarbete mellan oss, där vi förstår varandra och jobbar tillsammans som ett team och inte att det blir konflikt och missförstånd vid varje pass. Jag vill kunna rida ut i alla gångarter, men jag vill också kunna rida i ridhuset i alla gångarter med en häst som arbetar och inte bara springer ifrån.
Han känns hård i munnen och inte alls samarbetsvillig. Det är värre i ena varvet, och han blir svår att ställa och ibland kan jag inte ens få honom att svänga med de små hjälperna han i vanliga fall lyssnar på utan han bestämmer att vi skall gå rakt fram mot dörren till stallet.
Han tycker inte att det är roligt att träna med mig och det måste det bli ändring på. Jag vill även kunna rida i ridhuset när andra rider utan att han blir stressad och ofokuserad.
Jag vill ha möjlighet att rida för tränare en gång i veckan, kunna rida ett dressyrprogram i slutändan utan avsikt att tävla men ändå kunna få honom (och mig) att arbeta bra.
Jag rider honom på ett sätt som han inte är van vid och han är en häst helt olik vad jag är van vid. Så tränare är första prio efter flytten.
När det kommer till mig själv så har jag nog många terapitimmar att beta av under året. Det är också viktigt. Sedan måste jag få behandling för min stackars rygg så att jag fysiskt sätt kan bli som folk igen. Träna mer, framför allt kondition, få ett jobb som jag kan försörja mig på, börja uppskatta det jag har och inse att livet är för kort för att slösa bort på att vänta på en massa saker som kanske inte kommer hända inom en snart framtid.
Fokusera på här och nu, de som finns i mitt liv nu som stöttar mig och ta hand om mig själv och mina djur. Om jag tror att jag kommer att ha lite att göra det här året så är jag nog fel ute, tiden kommer nog gå fortare än jag tror. Och när det börjar närma sig slutet kommer jag nog önska att jag haft mer tid. Därför måste jag komma ihåg att ta vara på den här tiden och göra något bra av den, även om det kommer kännas jobbigt.
Och nej, jag tror inte jorden kommer gå under i år, men det hade kanske varit bra att tro det, så hade man kanske struntat i dessa onödiga bråk och dumma känslor. Nu tror jag som sagt inte det, jag tror att det här året bara är en början på en skitbra framtid, och då kanske det är värt att må lite dåligt nu.
Med hästen har jag också mål, saker som är självklara för en annan har inte varit så lätt för oss. Jag vill ha ett bra samarbete mellan oss, där vi förstår varandra och jobbar tillsammans som ett team och inte att det blir konflikt och missförstånd vid varje pass. Jag vill kunna rida ut i alla gångarter, men jag vill också kunna rida i ridhuset i alla gångarter med en häst som arbetar och inte bara springer ifrån.
Han känns hård i munnen och inte alls samarbetsvillig. Det är värre i ena varvet, och han blir svår att ställa och ibland kan jag inte ens få honom att svänga med de små hjälperna han i vanliga fall lyssnar på utan han bestämmer att vi skall gå rakt fram mot dörren till stallet.
Han tycker inte att det är roligt att träna med mig och det måste det bli ändring på. Jag vill även kunna rida i ridhuset när andra rider utan att han blir stressad och ofokuserad.
Jag vill ha möjlighet att rida för tränare en gång i veckan, kunna rida ett dressyrprogram i slutändan utan avsikt att tävla men ändå kunna få honom (och mig) att arbeta bra.
Jag rider honom på ett sätt som han inte är van vid och han är en häst helt olik vad jag är van vid. Så tränare är första prio efter flytten.
När det kommer till mig själv så har jag nog många terapitimmar att beta av under året. Det är också viktigt. Sedan måste jag få behandling för min stackars rygg så att jag fysiskt sätt kan bli som folk igen. Träna mer, framför allt kondition, få ett jobb som jag kan försörja mig på, börja uppskatta det jag har och inse att livet är för kort för att slösa bort på att vänta på en massa saker som kanske inte kommer hända inom en snart framtid.
Fokusera på här och nu, de som finns i mitt liv nu som stöttar mig och ta hand om mig själv och mina djur. Om jag tror att jag kommer att ha lite att göra det här året så är jag nog fel ute, tiden kommer nog gå fortare än jag tror. Och när det börjar närma sig slutet kommer jag nog önska att jag haft mer tid. Därför måste jag komma ihåg att ta vara på den här tiden och göra något bra av den, även om det kommer kännas jobbigt.
Och nej, jag tror inte jorden kommer gå under i år, men det hade kanske varit bra att tro det, så hade man kanske struntat i dessa onödiga bråk och dumma känslor. Nu tror jag som sagt inte det, jag tror att det här året bara är en början på en skitbra framtid, och då kanske det är värt att må lite dåligt nu.
måndag 9 januari 2012
Bra dag
Ja men äntligen!
Idag har varit en rätt så bra dag. Inte alls lika tung och jobbig som det varit den senaste tiden. Jag kände mig positiv och motiverad när jag åkte till stallet. Det gick dock över för en stund när jag tog in Martell från hagen och upptäckte att han blivit misshandlad av sin hag-granne, genom staketet!
Han var full av små blödande sår i ansiktet och hade en stor kal fläck på halsen. Dessutom är hans täcke massakerat så pass att jag kanske måste köpa nytt.
Imorgon ska han få byta hage. Trots att jag tycker det är synd att han blivit skadad av sin kompis så får han faktiskt skylla sig själv, han står ju kvar där och tjivas och han behöver ju bara flytta sig så pass att grannen inte når honom.
Jaja, det kändes bättre efter ett tag, och jag bestämde mig för att longera honom en liten stund innan jag red, bara för att se om det blev någon skillnad.
Dessvärre kan jag inte svara på om det gjorde skillnaden, men skillnad var det och jag tror att det helt enkelt var min inställning som gjorde det, för jag har ju varit riktigt i botten den senaste tiden och då funkar ju såklart inte ridningen heller. Jag red ordentligt idag och gav inte upp, koncentrerade och fokuserade och efter 25 minuter intensivt arbete som kändes riktigt bra på slutet så var jag NÖJD.
Har även checkad av en del från listan, och det känns befriande. Imorgon fortsätter jag med det, och hoppas att känna mig ännu lättare. Dessutom ska Martell få nya dojjor, och det ser jag fram emot!
Idag har varit en rätt så bra dag. Inte alls lika tung och jobbig som det varit den senaste tiden. Jag kände mig positiv och motiverad när jag åkte till stallet. Det gick dock över för en stund när jag tog in Martell från hagen och upptäckte att han blivit misshandlad av sin hag-granne, genom staketet!
Han var full av små blödande sår i ansiktet och hade en stor kal fläck på halsen. Dessutom är hans täcke massakerat så pass att jag kanske måste köpa nytt.
Imorgon ska han få byta hage. Trots att jag tycker det är synd att han blivit skadad av sin kompis så får han faktiskt skylla sig själv, han står ju kvar där och tjivas och han behöver ju bara flytta sig så pass att grannen inte når honom.
Jaja, det kändes bättre efter ett tag, och jag bestämde mig för att longera honom en liten stund innan jag red, bara för att se om det blev någon skillnad.
Dessvärre kan jag inte svara på om det gjorde skillnaden, men skillnad var det och jag tror att det helt enkelt var min inställning som gjorde det, för jag har ju varit riktigt i botten den senaste tiden och då funkar ju såklart inte ridningen heller. Jag red ordentligt idag och gav inte upp, koncentrerade och fokuserade och efter 25 minuter intensivt arbete som kändes riktigt bra på slutet så var jag NÖJD.
Har även checkad av en del från listan, och det känns befriande. Imorgon fortsätter jag med det, och hoppas att känna mig ännu lättare. Dessutom ska Martell få nya dojjor, och det ser jag fram emot!
söndag 8 januari 2012
Snart så
Uff! Man är ju inte på topp nu alltså. Det var länge sedan jag mådde såhär, men det är inte första gången och även om det känns riktigt hopplöst stundvis så vet jag att det blir bättre.
Ingenting fungerar nu. Ridningen går jättedåligt och jag avslutar varje pass med gråten i halsen av frustration. Krille är i Thailand och det känns som en evighet tills han kommer hem. Jag har massor att göra men jag vet inte vart jag ska börja. Det har varit så skönt med helg, för då behöver jag inte göra något, men imorgon är det Måndag och jag vill att tiden ska stanna nu så jag får göra ingenting en stund till.
Jag har mina knep för att orka med allting, jag försöker tänka på hur jag vill att det ska vara, hur det ska bli, och hur jag ska nå dit. Hur bra det kommer bli när allt det här är över. Det funkar rätt så bra. För just nu vill jag inte leva i nuet. För nuet är inte speciellt roligt och jag kan inte göra något för att förändra det.
Imorgon måste jag börja ta tag i saker. kryssa av i checklistan och för varje kryss lite mindre ångest.
Jag vill ha fullt upp imorgon, så åtminstone en dag kan försvinna in ett nafs.
Det ska bli skönt att få flytta härifrån och vara nära familjen. Det är precis vad jag behöver nu.
Ingenting fungerar nu. Ridningen går jättedåligt och jag avslutar varje pass med gråten i halsen av frustration. Krille är i Thailand och det känns som en evighet tills han kommer hem. Jag har massor att göra men jag vet inte vart jag ska börja. Det har varit så skönt med helg, för då behöver jag inte göra något, men imorgon är det Måndag och jag vill att tiden ska stanna nu så jag får göra ingenting en stund till.
Jag har mina knep för att orka med allting, jag försöker tänka på hur jag vill att det ska vara, hur det ska bli, och hur jag ska nå dit. Hur bra det kommer bli när allt det här är över. Det funkar rätt så bra. För just nu vill jag inte leva i nuet. För nuet är inte speciellt roligt och jag kan inte göra något för att förändra det.
Imorgon måste jag börja ta tag i saker. kryssa av i checklistan och för varje kryss lite mindre ångest.
Jag vill ha fullt upp imorgon, så åtminstone en dag kan försvinna in ett nafs.
Det ska bli skönt att få flytta härifrån och vara nära familjen. Det är precis vad jag behöver nu.
torsdag 5 januari 2012
Allt som hänt
Jag passar på att skriva nu när det finns en smula hopp. Så att jag kan gå tillbaka och påminna mig om detta vid mindre ljusa stunder.
Det har hunnit hända mycket sedan sist jag skrev, och skulle jag gå in på detaljer så skulle inlägget bli väldigt långt.
Det har varit julafton, mellandagar (som har haft stor betydelse) och nyårsafton, som för övrigt spenderades i sängen med täcket över huvudet i något som skulle kunna jämföras med fosterställning, ensam i Skövde. Något jag valde själv är viktigt att poängtera.
Det har varit en omtumlande period med många förändringar, kanske det känslomässiga har tagit mest stryk, men det har påverkat väldigt mycket.
Jag har insett saker om mig själv som varit väldigt jobbigt att ta, att acceptera. Det har tagit hårt som satan och jag har inte kunnat fokusera på det som är viktigt eller bra.
Jag är en väldigt känslosam människa, när jag känner något känner jag det väldigt starkt, och just nu känner jag inte många bra känslor. och mycket förvirring inför framtiden. Vad som kommer hända och hur jag ska hantera det.
Krilles utlandstjänst närmar sig, min flytt till jämtland närmar sig. En hel evighet utan honom, utan vårt liv tillsammans. Vårt liv tillsammans som nästan tog slut där på juldagen när vi gemensamt beslutade oss för att göra slut men tog vårt förnuft tillfånga igen en vecka senare då vi insåg att våra problem inte sitter i vårt förhållande utan att situationen är kaos, både praktiskt och känslomässigt. Och att det egentligen inte är något vi kan reda ut tillsammans utan något vi måste göra var för sig. Så på det viset är det ju bra att han ska åka och jag ska flytta, det känns dock betryggande att det inte är slut mellan oss ändå. Efter 5,5 år tillsammans känns det värt att försöka lösa det, och nu får vi tid till det.
Vad som händer sen får vi ta då, men vi måste försöka leva i nuet, något som jag är skitdålig på då jag alltid tänker minst ett år framåt.
Så vad var poängen med det här inlägget? Var fanns hoppet?
Jo, att det faktiskt är första veckan på ett nytt år. Jag var helt inställd på att det här skulle bli det jobbigaste året i mitt liv, eller ja, topp 3 i alla fall... vilket det säkert kommer bli också på ett sätt. MEN jag har bestämt mig för att det här året ska ha en betydelse, och att jag ska kunna se tillbaka på 2012 som det året då allt blev bättre. Nu tänker jag ta chansen och förbättra mig själv och ta ansvar för mitt liv. Bli en egen människa, en starkare och gladare.
Jag har skrivit så många inlägg det senaste veckorna som jag inte har publicerat. Varför vet jag inte, det kändes bara inte rätt. Jag skrev när jag och Krille gjorde slut, de där första dagarna när jag var i total förnekelse och bara var skitlycklig över att det var slut och jag och Krille var bästa vänner och kunde prata om aaallt. Inte riktigt då, upptäckte jag. Istället sårade jag honom utan att jag tänkte på det och där vaknade jag upp ur bubblan och blev ett hulkande vrak där jag bara grät hejdlöst i fem dagar. Sedan fick jag höra att jag såg sliten ut och folk som inte hade en aning om hur min julvecka hade varit undrade hur jag mådde egentligen. Och sen kom det, uppvaknade efter uppvaknade. Hur i helvete har jag betett mig egentligen? Hur har jag behandlat människor? Hur har jag behandlat mig själv? Ja listan kan göras lång och det svider vill jag lova.
Och jag har ju två alternativ. Ligga kvar i sängen och älta eller kliva upp, kamma mig och gå vidare. Ta ansvar, göra om och göra rätt. Bli bättre! Jag väljer det senare alternativet även om jag vet att jag vissa dagar kommer vilja stanna i sängen. Hade jag inte haft hästen hade det blivit svårare att ta sig upp, men nu har jag honom och det är jag tacksam för.
Det är många saker som jag inte är redo att erkänna här för allmänheten, men som jag vet om och som jag kommer att göra allt jag kan för att ändra på.
Och trots att jag är en så "dålig" människa så får jag mycket stöd nu när jag försöker lappa ihop mig själv. Jag är tacksam för att jag har dessan människor som hjälper mig och tar emot mig när jag är påväg att falla.
Ja detta blev ju ett rätt långt inlägg ändå, tänk då om jag lagt till allt som jag uteslutit, alla detaljer och händelser. Då hade jag nog kunnat skriva ut detta i bokformat istället.
Nu måste jag publicera innan jag ångrar mig och tar bort det...igen.
Det har hunnit hända mycket sedan sist jag skrev, och skulle jag gå in på detaljer så skulle inlägget bli väldigt långt.
Det har varit julafton, mellandagar (som har haft stor betydelse) och nyårsafton, som för övrigt spenderades i sängen med täcket över huvudet i något som skulle kunna jämföras med fosterställning, ensam i Skövde. Något jag valde själv är viktigt att poängtera.
Det har varit en omtumlande period med många förändringar, kanske det känslomässiga har tagit mest stryk, men det har påverkat väldigt mycket.
Jag har insett saker om mig själv som varit väldigt jobbigt att ta, att acceptera. Det har tagit hårt som satan och jag har inte kunnat fokusera på det som är viktigt eller bra.
Jag är en väldigt känslosam människa, när jag känner något känner jag det väldigt starkt, och just nu känner jag inte många bra känslor. och mycket förvirring inför framtiden. Vad som kommer hända och hur jag ska hantera det.
Krilles utlandstjänst närmar sig, min flytt till jämtland närmar sig. En hel evighet utan honom, utan vårt liv tillsammans. Vårt liv tillsammans som nästan tog slut där på juldagen när vi gemensamt beslutade oss för att göra slut men tog vårt förnuft tillfånga igen en vecka senare då vi insåg att våra problem inte sitter i vårt förhållande utan att situationen är kaos, både praktiskt och känslomässigt. Och att det egentligen inte är något vi kan reda ut tillsammans utan något vi måste göra var för sig. Så på det viset är det ju bra att han ska åka och jag ska flytta, det känns dock betryggande att det inte är slut mellan oss ändå. Efter 5,5 år tillsammans känns det värt att försöka lösa det, och nu får vi tid till det.
Vad som händer sen får vi ta då, men vi måste försöka leva i nuet, något som jag är skitdålig på då jag alltid tänker minst ett år framåt.
Så vad var poängen med det här inlägget? Var fanns hoppet?
Jo, att det faktiskt är första veckan på ett nytt år. Jag var helt inställd på att det här skulle bli det jobbigaste året i mitt liv, eller ja, topp 3 i alla fall... vilket det säkert kommer bli också på ett sätt. MEN jag har bestämt mig för att det här året ska ha en betydelse, och att jag ska kunna se tillbaka på 2012 som det året då allt blev bättre. Nu tänker jag ta chansen och förbättra mig själv och ta ansvar för mitt liv. Bli en egen människa, en starkare och gladare.
Jag har skrivit så många inlägg det senaste veckorna som jag inte har publicerat. Varför vet jag inte, det kändes bara inte rätt. Jag skrev när jag och Krille gjorde slut, de där första dagarna när jag var i total förnekelse och bara var skitlycklig över att det var slut och jag och Krille var bästa vänner och kunde prata om aaallt. Inte riktigt då, upptäckte jag. Istället sårade jag honom utan att jag tänkte på det och där vaknade jag upp ur bubblan och blev ett hulkande vrak där jag bara grät hejdlöst i fem dagar. Sedan fick jag höra att jag såg sliten ut och folk som inte hade en aning om hur min julvecka hade varit undrade hur jag mådde egentligen. Och sen kom det, uppvaknade efter uppvaknade. Hur i helvete har jag betett mig egentligen? Hur har jag behandlat människor? Hur har jag behandlat mig själv? Ja listan kan göras lång och det svider vill jag lova.
Och jag har ju två alternativ. Ligga kvar i sängen och älta eller kliva upp, kamma mig och gå vidare. Ta ansvar, göra om och göra rätt. Bli bättre! Jag väljer det senare alternativet även om jag vet att jag vissa dagar kommer vilja stanna i sängen. Hade jag inte haft hästen hade det blivit svårare att ta sig upp, men nu har jag honom och det är jag tacksam för.
Det är många saker som jag inte är redo att erkänna här för allmänheten, men som jag vet om och som jag kommer att göra allt jag kan för att ändra på.
Och trots att jag är en så "dålig" människa så får jag mycket stöd nu när jag försöker lappa ihop mig själv. Jag är tacksam för att jag har dessan människor som hjälper mig och tar emot mig när jag är påväg att falla.
Ja detta blev ju ett rätt långt inlägg ändå, tänk då om jag lagt till allt som jag uteslutit, alla detaljer och händelser. Då hade jag nog kunnat skriva ut detta i bokformat istället.
Nu måste jag publicera innan jag ångrar mig och tar bort det...igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)