Hästfolk

Ibland undrar jag vad det är för fel på hästfolk egentligen. Hur kommer det sig att just hästmänniskor(kvinnor) är sådana jäkla bitchar? Ja inte alla då, då skulle jag nog inte hålla på med hästar...tyvärr.

Eftersom jag själv är hästmänniska (dock i kategorin "icke bitch") så anser jag mig ha rätt ha yttra mig om detta.

Jag har ridit sedan jag var 8 år. Då började jag på ridskola där red tills jag var 15. Jag fattade inte bättre då, men många var verkligen otrevliga, speciellt de äldre barnen och jag kände mig inte direkt hemma, trots att jag spenderat all min fritid där så var jag fortfarande inte med i gänget så att säga. Men det är skitsamma, det är nu i vuxen ålder som jag verkligen fått smaka på vad hästfolket har att komma med.

Hur ska man egentligen vara för att duga? Mitt mål är inte att vara bäst eller ha mest respekt eller vad det nu kan vara, jag vill bara inte bli illa behandlad. Det är få stall som jag faktiskt blivit BRA behandlad i.
Utfrysning och skitsnack har varit vanligt och de ända ställena som jag fått positiv energi ifrån är skolan jag gick på, men då var jag elev så det räknas inte, men sedan i mitt förra stall i Östersund. Från början fick jag kalla handen pg a att jag var medryttare på en häst vars ägare inte var populär, men när folk började prata med mig dröjde inte länge förrän jag var "godkänd". Jag mådde bra där. även om skitsnack mm förekom så var jag inte utsatt eller den som utsatte (jag skulle aldrig utsätta någon för det heller) men det blev som en annan värld.
Innan jag började läsa till hästskötare jobbade jag en snabbis på en ridskola som hästskötare, det tog två veckor innan jag sade upp mig med omedelbar verkan utan betalt för att jag blev så dåligt behandlad av den övriga personalen. Ingen pratade med mig, ingen var intresserad av att lära känna mig eller lära mig mina arbetsuppgifter. Istället fick jag agera praktikant och fick sortera borstar och smörja träns. Jag mockade till och med fel.
Och tanken slog mig att jag skulle lägga ner allt med hästar för att jag var ju sämst på det. Men istället valde jag att söka en utbildning för att lära mig allt jag kunde och därigenom våga visa mig i ett stall igen... eller ja typ så.

Nu har jag haft uppehåll igen, innan jag köpte Martell hade jag inte ridit på över ett år. Så ja det var tufft att sätta igång igen så intensivt men ingenting jag ångrar då jag VILL hålla på med det här.
Alla i mitt nuvarande stall är ju sååååå trevliga, eller de var trevliga från början. Men nu känner jag att stallägaren har fått något problem med mig som hon inte säger något om, men det märks tydligt att hon har problem för hon har slutat prata med mig. Hon hejar ibland men i övrigt så finns jag typ inte.
Jag är inte inkluderad i "gänget", och jag känner mig bara i vägen.
Nu bryr jag mig inte jättemycket eftersom jag flyttar nästa vecka, men jag tycker bara att det är trist att det ska behöva vara så.
Jag VET att jag är trevlig och jag sköter min häst bra. Jag betalar för mig och hjälper andra om de behöver. Jag rider inte jättebra, men jag ser till att min häst får träning och när det skiter sig så tar jag hjälp. Min häst mår bra, och jag är inte elak mot någon och ändå så ska människor liksom utan ord tala om att jag inte duger. Det gör mig rätt så trött.