Uff! Man är ju inte på topp nu alltså. Det var länge sedan jag mådde såhär, men det är inte första gången och även om det känns riktigt hopplöst stundvis så vet jag att det blir bättre.
Ingenting fungerar nu. Ridningen går jättedåligt och jag avslutar varje pass med gråten i halsen av frustration. Krille är i Thailand och det känns som en evighet tills han kommer hem. Jag har massor att göra men jag vet inte vart jag ska börja. Det har varit så skönt med helg, för då behöver jag inte göra något, men imorgon är det Måndag och jag vill att tiden ska stanna nu så jag får göra ingenting en stund till.
Jag har mina knep för att orka med allting, jag försöker tänka på hur jag vill att det ska vara, hur det ska bli, och hur jag ska nå dit. Hur bra det kommer bli när allt det här är över. Det funkar rätt så bra. För just nu vill jag inte leva i nuet. För nuet är inte speciellt roligt och jag kan inte göra något för att förändra det.
Imorgon måste jag börja ta tag i saker. kryssa av i checklistan och för varje kryss lite mindre ångest.
Jag vill ha fullt upp imorgon, så åtminstone en dag kan försvinna in ett nafs.
Det ska bli skönt att få flytta härifrån och vara nära familjen. Det är precis vad jag behöver nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar