Krille kom hem från Thailand i Tordags. Han anlände här på hemmaplan på kvällen och jag hämtade upp den bruna jävlen på tåget. Ja jag är i princip genomskinlig i jämförelse med honom, och jag tvingar honom att visa magen hela tiden. ;-)
Har man varit i ett land med 30+ dygnet runt så förstår jag om man fryser arslet av sig här hemma nu, vilket han gör och han brukar ALDRIG gnälla om att det är kallt. Människan har ju inte använt sin vinterjacka på hela "vintern" men nu fryser han.
Av den anledningen så fick Martell vila igår, Krille var nämligen med till stallet och vi hann inte mer än innanför dörrarna innan han utbrast att det var SKITKALLT där. Så han fick fixa höpåsarna medan jag mockade och sedan åkte vi hem till värmen.
Idag däremot var det ridning på schemat, något som varit katastrof denna vecka, jag har ridit varje dag utan att få en minsta bra känsla för det. Martell har varit explosivt pigg och det har utan undantag slutat med en irriterad matte och en mycket nöjd häst som vunnit fighten och fått gå ut till sina polare igen.
Jag hade noll förväntningar idag och ville bara få det överstökat, men då som en räddande ängel dök Therese upp i stallet och sa att hon kunde sitta upp på honom efter att jag värmt upp honom. Sagt och gjort så red hon och det var underbart att se hur bra han gick, (även om det sved lite att återigen inse att det är ryttaren som är problemet :p) och jag fick en smula hopp igen.
När Therese ridit klart var killen trött men jag valde ändå att sitta upp för att känna lite på honom ett par varv med hjälp av Therese, och hon var en hård tränare men det gav resultat! Även fast hon fick påminna om händerna, skänkel på plats, räta upp, lätta förhållningar, prata med honom...med mycket mera så fick jag till det och han gick SKITBRA! Och en stor sten lättade från mitt hjärta och hela dagen har varit bra efter det.
Givetvis har vi mycket mycket arbete framför oss, men det har man väl alltid, nu vet jag (igen) att det GÅR. Gör jag rätt så gör han rätt, och jag förstår lite mer hur han fungerar. När han tycker det är jobbigt och när han blir trött så faller han ur, eller "tar sig loss" och kutar på. Men så fort jag får ordning på händerna, innerkänkel, och tyglar så går han rätt igen.
Imorgon ska Therese hjälpa mig igen vilket är bra då minnet är färskt, och då kan jag kanske få till något på egen hand igen på Måndag. När han får jobba som han gjorde idag och blir trött på riktigt så kan jag med gott samvete ge honom vilodagar ibland, för att han behöver det och inte bara för att jag inte har lust att rida. Nu ser jag att om jag satsar på det här så kommer det bli bra, om jag får möjlighet att rida för tränare en gång i veckan så kommer vi att få till det. I know it! :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar