Det blev många timmar i stallet idag. Det är så skönt när man kan slappna av och bara vara där och pyssla, då har jag inte bråttom hem.
Hovslagaren var där och skodde några hästar och det var mycket spring i stallet och hästar som gick ut och in, det gjorde Martell stressad och ofokuserad, och jag var lite orolig för uteritten.
Jag började med att longera honom en stund i ridhuset för att han skulle bli av med lite energi, vilket var välbehövligt då han var väldigt pigg och skuttig.
Efter det skruvade jag i broddar i alla hovar, och det var jobbigt! Min rygg var helt paj efter det. Jag fattar inte hur folk orkar. Martell går ju själv i hage så han skulle kunna ha broddar i jämt, men vi har ju knappt haft snö på hela vintern så jag har inte behövt pyssla med broddar tidigare.
Sedan sadlade vi på och stack ut en sväng. Han skötte sig bra från början och var avslappnad och lugn, vi kunde till och med gå jämsides idag vilket inte gått förut eftersom han gärna håller ett högt tempo.
Men efter ungefär halva vägen kommer man förbi ett bostadsområde och där kände jag hur han spände till och blåste upp sig. Det kom även en stor buss förbi oss och vi gick då ut i diket, men bussjäveln hade visst inga bromsar så båda hästarna blev lite skuttiga, sedan var det kört och Martell vägrade slappna av. Han travade med frambenen och skrittade med bakbenen, och ökade så fort han fick chansen. Det var en isig nedförsbacke och jag tillät honom inte att dra ifrån mig, men han trippade på stället då istället. När jag tillslut inte fick honom att gå normalt över huvudtaget valde jag att sitta av och leda honom sista biten hem. Vi närmade oss bilvägen och jag ville inte utmana ödet, han fattade ju att vi var på väg hem. Jag är väldigt glad att jag longerade innan i alla fall så han fick ladda ur lite, annars hade jag väl suttit på backen och grinat.
Jag är inte rädd för att ramla av, och jag är rätt duktig på att slappna av och fokusera på annat när han trixar, men det jag är rädd för med honom är att han ska dra iväg. Han är ju het, och skulle han få chansen skulle han nog mer än gärna sticka i full galopp hem. Dessutom när han blir sådär spänd så tolkar han mina hjälper lite som han vill. Och då betyder minsta lilla skänkel framåt tydligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar