tisdag 28 februari 2012

Enstöring?

Att flytta hem till mamma igen har verkligen varit en prövning. Jag älskar att ha ett eget hem, men framför allt så älskar jag att få vara ensam hemma. Ja inte hela tiden då, men det är ju en skillnad på att bo tillsammans med sin kille än att bo med sina föräldrar. Jag är van vid att ha egentid, att kunna se vad jag vill på tv:n, att få tvätta mina egna kläder och laga mat mm.
Ja kortfattat: Mina egna rutiner! Jag har svårt för att anpassa mig efter andra. Jag gör det såklart när jag måste, men att anpassa sig efter en person är inte samma sak som att anpassa sig efter två.

Jag vill kunna genomföra mina planer, på mitt sätt. Då får ingen komma och förstöra det för då sabbas ofta hela min dag. Jag är inte så spontan på den fronten. Jag är väl egentligen inte så spontan alls, impulsiv men inte spontan.

Jag har inget internet på min dator, och jag har inga kanaler på min tv. Bara det gör ju att jag måste anpassa mig, jag är ju gäst i deras hem och det är det som inte riktigt passar mig.

Den här veckan har vi även besök av min morbror och kusin. Jättekul förstås, men jag är van vid att vara ensam hemma på dagarna, och nu ska jag i en hel vecka underhålla våra gäster på dagtid. När jag själv känner att jag har hundra andra saker jag verkligen måste göra. Jag måste plugga som en gris, åka upp till stallet och rida, plugga lite till... ja det är ju vad mitt liv består av nu, och det är något jag tar på hundra procent allvar, den här veckan skulle vara min bonusvecka, min chans att ligga steget före och kanske slippa stressa mig igenom dessa veckor och uppgifter. Istället måste jag dela den tiden med någon annans behov, och det skaver lite inom mig.

Kanske är jag en dålig människa, men så fungerar jag. Man kan säkert sätta en diagnos på det.

Något jag ska göra idag i alla fall är att springa, till stallet och hem. Jobbigt dit med bara uppför, lättare hem med bara nerför, men jag måste nog få den tiden för att inte bli tokig här hemma med alla människor.

Var på Zumba igår igen! Fortfarande svårt men det gick mycket bättre den här gången då stegen satt bättre, men vissa saker känns omöjligt. Lika kul var det i alla fall, eller nej, roligare!

fredag 24 februari 2012

Det ska vara fullt upp

Jag hade planer för idag men jag kan inte komma ihåg dem. Så istället blev det en riktig slappardag, rätt skönt det med men jag kan ju inte påstå att jag är i behov av det direkt.

Igår hade jag inte mycket lugna stunder, vilket är helt fantastiskt bra, tänk om alla dagar kunde få vara så.
Först var det skola och psykologi, efter det blev det stallet och ridning på min fina pållehäst i de nya ridstövlarna. Jag kände mig snygg men det gick inte så bra...
Efter det hjälpte jag mamma med att rensa garaget och köra iväg grejer till sorteringen, en sväng upp till stallet och pröva ett nytt tunnare täcke på Martell, rensade även lite i förrådet och körde de grejerna till mammas jobb. Sen fick man sova.

Imorgon ska jag ta det stora steget och åka längdskidor har jag tänkt. Jimmy ska få hjälpa mig att valla skidorna ikväll så att jag kan kliva upp tidigt i morgon bitti och ge mig ut i spåret med hundarna. Inte som draghjälp dock :p

torsdag 23 februari 2012

Ta sig i kragen

Jag måste försöka få lite rullning på dagarna känner jag, mer rutin på allting. Nu är det lite si och så och jag är alltid trött känns det som. Det blir ju inte bättre av att det är skitväder, grått töväder, det måste ju vara det värsta.
Jag har fortfarande alldeles för lite att fylla ut dagarna med, men det borde bli bättre nästa vecka, förhoppningsvis kanske det kommer ett par minusgrader också så att man orkar med sig själv.

Jag måste måste måste komma igång och bli lite mer aktiv, nu ligger jag verkligen på minimum känner jag även fast det är bättre nu än det var i Skövde på den fronten.

Jag spenderar nästa noll tid i soffan här, vilket var min huvudplats i Skövde, hela dagarna kunde jag ligga i soffan och titta på serier och filmer, nu gör jag inte det alls längre, och titta tv är något jag inte gör varje dag direkt, kanske någon gång i veckan. Men vart tar tiden vägen då? Vad gör jag hela dagarna? Jag har ingen aning.

Mitt nya plan ser ut ungefär såhär:
Löpning 3 dagar/vecka
Åka skidor 2 dagar/ vecka
Zumba 1 dag/vecka
Promenad varje dag
Rida 5-6 dagar/vecka

Med start nästa vecka :p

onsdag 22 februari 2012

Ridstövlar!

Idag kom ridstövlarna! Vilken jäkla tur att jag tog mig i kragen och åkte in till stan igår, annars hade jag inte kunnat hämta ut dem.
Jag började nästan öppna paketet innan jag hunnit hem. Den första stöveln gick på utan problem, men den andra ville inte och jag fick kämpa järnet med dragkedjan. Jag var till och med tvungen att mäta mina vader för att se så att de var lika stora, och det var de så det var alltså stöveln som var stelare än den andra. Jag fick på den tillslut och nu ska de få sitta på hela dagen har jag tänkt för att de ska mjukna och forma sig fortare. Tyvärr tycker jag inte att de var riktigt lika snygga i verkligheten och jag föredrar att köpa begagnat annars för att slippa gå ut dem själv, jag får så lätt skavsår, men här får man helt enkelt handla efter ekonomin, så det är bara att vara nöjd. Ja alltså, jag hade nog kunnat hitta något i samma prisklass begagnat men jag har inte hittat något som faller mig i smaken på varken blocket eller tradera, dessutom är det ju som sagt svårt som sjutton att hitta stövlar med vidare vader.

Jaha, annars är det strålande sol idag och tanken har slagit mig att jag nog borde rida ut . Jag får se hur mycket det blåser uppe vid stallet, men här nere på byn är det riktigt behagligt ute. Riktigt vårväder fast med massa massa snö :p

tisdag 21 februari 2012

Igår och idag

Igår var en sådan superhärlig dag! Förutom att den började segt med att jag "sov ut", som sagt.
Jag kom igång senare dock, mycket bra.

Förmiddagen blev lite sitta vid datorn tid, kanske inte att allt jag gjorde på datorn var direkt nödvändigt men i ärlighetens namn är jag en datornörd utan dess like nu för tiden. Jag lever mitt liv helt och hållet genom datorn. Ja nästan i alla fall, det börjar bli bättre nu.
Jag fick i alla fall i väg ansökan till Csn, vilket verkligen är A och O för att både jag och min familj ska överleva denna månad.
Efter det åkte jag till stallet, känns mycket bra att vara där nu. Bra människor, engagerade framför allt, och jag hoppas att vår glöd kan hålla i sig, att min glöd att kan hålla i sig ett helt år.
Det blev rätt många timmar i stallet, jag red och det gick dåligt. Han var sådär springing och jobbig som han var nere i Skövde, kanske inte riktigt lika men väldigt nära. Det gör inte så mycket kan jag känna, det har gått så himla bra nu i flera veckor och det behövs att det går dåligt ibland så man inte tar det förgivet. Jag vet att jag är i behov av tränare, och så fort min ekonomi tillåter kommer jag boka in det.

Blev medbjuden på Zumba av svärmor också. Hon har pratat om det jätte länge och nu hade jag verkligen inte anledning att säga nej. Det var JÄTTEROLIGT! Svårt som satan, men sådan härlig stämning, massa glädje och energi. Jag kommer definitvt fortsätta :)

Så denna dag då, den har börjat med lektion i datakunskap där vi fick sätta ihop ett bildspel i powerpoint, men det är ju inte så intressant att läsa om här.

Vad resten av dagen bjuder på får vi se. Kanske åker jag in till stan och säljer sängramen så det blir gjort? Först blir det stallet. Sedan får vi se.

måndag 20 februari 2012

Vill ha!

Jag vill ha så mycket grejer! I nu läget har jag inte råd med något, allt jag får in denna månad kommer försvinna direkt. Det är dyrt att skicka häst med transportföretag!
Jag har i allafall kommit fram till att jag behöver lite snyggare ridkläder. Inte för att det förbättrar min ridning direkt (eller?) utan för att det piggar upp lite.
Jag tog mig friheten att beställa ett par nya ridstövlar i alla fall. De jag har nu ska vi inte ens tala om. Jag har inte ridit i ridstövlar i vuxen ålder tidigare utan använd ridskor och shortchaps. När jag slutade rida pg a skadan så försvann chapsen och jag snodde då ett par gamla kvarglömda ridstövlar från mitt förra stall, bara för att ha något att få ner tjocksockarna i på vintern. Dessa är så trasiga och slitna att de knappt borde få kallas ridstövlar, men de fyller sin funktion just nu i alla fall.

Jag fick nys om att Börjes reade ut Derby ridstövlar. Anledningen till att just dessa var intressanta förutom priset är att det finns i vidare storlekar. Något som är extremt svårt att hitta till ett humat pris. Jag hade kikat på dem länge, men när jag sedan fick veta att priset var pg a REA så var jag tvungen att beställa dem. De är ju snygga!
För att ha råd med dem så ska jag sälja vår gamla dubbelsäng med tillhörande sängram till min systerson. Jag säljer den för exakt det priset som ridstövlarna kostar, en liten kompromiss :)


Här är stövlarna. Helt okej tycker jag :)

Måndag- sliten

Jag är verkligen sliten efter den här helgen känner jag nu. Mitt första misstag idag var att "sova ut", jag vaknade av mig själv kl 7 och kände mig rätt pigg. Ändå lyckades jag somna om och när jag vaknade igen 40 minuter senare var jag jätteseg. Dumt!

Stallmötet igår var intressant. Den nya styrelsen valdes ut och nu är vi fem nya unga krafter som sitter på de posterna. Vilket bara kan vara positivt med tanke på vilken negativ inställning de gamla styrelsemedlemmarna hade. Jag kände att det inte ens var någon mening att ta upp mina ideér med dem. Nästa vecka ska vi i nya styrelsen träffas och ha vårt första egna möte, och det är där jag kommer lägga min energi.
Problemet är dock att vi inte kunde rösta fram en ordförande då ingen vill ha det jobbet. Själv kan jag känna att jag har för lite erfarenhet för att ta på mig det ansvaret, jag är dessutom yngst i gruppen så det känns av den anledningen heller inte aktuellt för mig att sitta med det ansvaret.

Jag känner mig som ett barn på julafton lite grann, jag är väldigt exalterad över att få sätta igång att arbeta med det här. Men det är samtidigt svårt när samarbetet med kommunen i stort sätt är obefintligt och de inte kan ge några besked om vad som kommer hända, hur eller när. Så vi måste sätta lite press på dem nu.

En vecka kvar nu tills skolan sätter igång med full kraft, det känns också bra. Då får jag pengar och en sysselsättning. Problemet nu är att jag måste söka CSN-bidrag IDAG och jag har inget internet på min dator där jag har mitt bank-id. Så har jag otur måste jag åka in till stan senare och låna internet. Har en del andra ärenden till stan också, som dock inte är lika brådskande, men det känns tungt att köra 12 mil för lite internet.
Nu måste jag få igång den här dagen lite. Först dusch, sen frukost, promenad till stallet, rida och ev åka in till stan i eftermiddag. Skönt ändå att få dagarna att gå. (RIM!:p)

lördag 18 februari 2012

Massa tankar

Idag har jag haft stalljour från tidig morgon. Jag vaknade av alarmet 07.30 och trodde först det var ett skämt. Ja helt seriöst så var det precis vad jag tänkte när jag vaknade. Det var inget skämt och det var bara att masa sig upp ur den varma sköna sängen. Jag väckte Acke och tjejerna som var otroligt sega och vi kom iväg ungefär 20 minuter försent. Jag och mamma tog egen bil och skulle först på OK och tanka. Ganska direkt började bilen hacka lite fram och efter halva vägen gick det knappt att gasa, ca 100 meter från macken fick vi soppatorsk och ingen svarade i telefonen. Kändes sådär. Fick efter en stund tag på Acke och bad dem åka upp till stallet och börja täcka hästarna. Kände mig otroligt stressad då jag tycker det är viktigt att hästarna får komma ut så fort som möjligt. Tack vare att vi var så många som hjälptes åt hade vi fått ut alla hästarna+ gett dem mat kl 9.00. Hade jag varit själv hade klockan varit ungefär lika mycket om jag varit där i tid. Så det var ingen stor tidsfördröjning direkt.

Har nu em fodrat hästarna och behöver därmed inte åka upp mer idag, har bytt insläppet med tjejen som har stalljour imorgon så att man slipper vara i stallet hela dagen eller åka flera gånger, så jag får insläpp imorgon istället.

Imorgon ska jag även jobba, vilket är med blandade känslor. Jag vill jobba och jag behöver pengarna men så jäkla dumt att det är stallmöte då också som jag troligtvis missar. Det är bland annat framröstning av nya styrelsemedlemmar (dvs JAG :-D) men framför allt hade jag velat träffa alla så att man får lite sammanhållning.

Jag har skrivit en lista på saker som jag i första hand tycker vi behöver förbättra där uppe. Jag kan inte ens rangordna dem då jag tycker att allt är lika viktigt. Det måste vara ROLIGT, praktiskt och en bra miljö för hästarna. Vi måste få dit mera folk, få igång aktiviteter på helger och lov, försöka få sponsorer, HAGARNA MÅSTE FIXAS, få bättre sammanhållning bland medlemmarna mm.
Jag tycker att det känns så himla konstigt att ingen orkar ta tag i problemen, att ingen liksom brinner för det. Vore det inte såååå mycket roligare om alla kunde sammarbeta? Det tycker i alla fall.

Jag ska försöka få till ett möte bland medlemmarna så vi får se varandra, i nuläget har jag ingen aning om vilka människorna är som brukar vara där uppe. Vilka som är medelmmar, vilka som har hästar där, vilka männisorna är som kommer dit och tränar. Ingen pratar ju med varandra.

Okej, nu låter det jättetråkigt. Jag känner ju faktiskt några där, och jag trivs oerhört bra med de jag har fått kontakt med.
Jag är inte oskyldig, jag är inte en jättelättsam person då jag inte är speciellt social och oftast håller mig lite undan och föredrar när det är lite folk, men jag vill ändra på det. Jag behöver inte älska människor överallt men jag vill verkligen få ihop gänget som har sina hästar där uppe, åtminstonde. Och se till att den stackars tjejen som är där på helgerna har någonting att göra, så kanske fler småtjejer vill komma upp dit och hjälpa till på helgerna, kanske deras föräldrar blir mer engagerad och viktigast att barnen får komma ihåg den här tiden som någonting bra och roligt och inte att de fick vara ensama jämt och inte ha något att göra.

Det här är garanterat lättare sagt än gjort, men jag vill verkligen försöka. Även om jag inte hamnar i styrelsen, så vill jag kunna påverka något till det bättre i alla fall.

fredag 17 februari 2012

Uppdatering, bättre sent än aldrig

Nu har Krille varit hemma en vecka och jag har spenderat all tid jag kunnat med honom. En vecka går otroligt snabbt, speciellt när man inte vill det. Nu dröjer det fyra långa veckor innan vi ses igen och det är dessutom sista gången innan han åker till Kosovo. Man vänjer sig dock fort att vara ifrån varandra. Innan vi flyttade ner till Göteborg hade vi inte varit i från varandra mer än några dagar på 4,5 år. Nu det senaste året har vi hunnit vänja oss lite vid situationen då han varit borta på övningar mm. Jag har ju ett liv utan honom här, så min vardag är ju utan honom, vilket gör det lättare att anpassa sig.

Den 27:e börjar jag plugga på heltid. Har valt att läsa några omvårdnadskurser som jag tror kan vara intressanta. Så snart kommer jag har fullt upp. Jag kommer läsa på distans också vilket passar mig bra nu när jag vill fokusera på hästen, då har jag möjlighet att rida varje dag eftersom ridhuset är ledigt på dagtid.
Jag har nu ridit ut för andra gången, denna gång tillsammans med en tjej från stallet och det blev trav och lättridning konstant i en timma. Jag har sådan träningsvärk i mina ben (vaderna är värst) att jag faktiskt mår illa när jag måste gå på dem, hehe.

Imorgon har jag min första stalljour, och ska faktiskt få hjälp av min systerson, hans flickvän och hennes syster. Vilket ska bli spännande. Dock kan jag tycka att folk är så fokuserad på att få rida, vilket inte är omöjligt att ordna, men jag vet inte om jag vågar låta dem rida ut då jag varken känner hästarna eller vet hur bra dessa tjejer är på att rida. Jag följer såklart med, men vad kan jag göra från hästryggen om det skulle bli något problem för dem?

Jag har även blivit tillfrågad att sitta med i styrelsen som hästansvarig. Jag har ingen aning om vad det innebär att sitta med i en styrelse, vad som förväntas av mig och så, men har hört att det kommer bli mycket jobb. Jag känner mig ändå väldigt engagerad i att det ska bli en förbättring där uppe och skulle jättegärna vilja vara med och bidra till det. Så jag har tackat ja. Men det är något som de andra medlemmarna ska rösta om så vi får se på Söndag hur det blir :)

Jag är rätt så nöjd med tillvaron just nu. Det är roligt att ha häst nu! Vilket jag inte tyckte när vi stod nere i Skövde, trots att jag precis hade köpt honom då. Här känns allt mycket bättre. Jag är med i gänget, ungarna älskar min häst och ritar hjärtan på whiteboard tavlan på hans box <3, Han funkar utmärkt att rida på nu i alla gångarter både inne och ute, och jag längtar varje dag tills jag får åka upp och pyssla och rida. Han verkar trivas, och så fort hagarna fått sin renovering till våren kommer jag inte ha något att klaga på när det gäller min hästs hälsa. Däremot finns det ju mycket att förbättra i föreningen, och jag tror att om alla kan samarbeta och att viljan finns (och kommunen drar ur pinnen ur röven) så kommer vi kunna vända det här till det bättre. :)

fredag 10 februari 2012

Första uteritten i Jämtland

Men ja! Vad jag älskar min häst!
Idag red jag vi ut. Jag hade planerat det sedan flera dagar tillbaka då ridhuset brukar vara bokat hela dagen på fredagar, så antingen är fredagar vilodag eller rida ut-dag.
Jag var hemma hos en barndomskompis igår, jag hade min häst hos henne när jag var liten och vi red jättemycket tillsammans så vi bestämde då igår att vi skulle rida ut tillsammans idag.
Sagt och gjort,  hon red över till mitt stall och mötte upp oss med sin lille lurvige islandshäst.
Martell kändes lugn och avslappnad redan från början och fortsatte så hela vägen, han gick i fin form trots att jag inte krävde det av honom. Han var till och med seg! Så vi hamnade efter hela tiden och jag bestämde mig då för att trava ikapp vilket gick hur bra som helst! Vi travade en sträcka tillsammans också, och Martell fortsatte att tuffa på i lugnt och behagligt tempo. Han fick ett litet ryck och drog iväg i galopp, inte snabbt eller så, det var verkligen ett halvhjärtat försök vad det nu än var han ville få ut av det, och det var inga problem att stanna honom även om det kanske inte gick på första försöket :p

Två och halv timma var vi ute, och det märktes att Martell blev trött på slutet. Jag lånade ut honom till en gymnasielektion tidigare idag så han hade redan fått arbeta. Nu var ju vår tur inte något arbetspass direkt men det var långt och han blev segare och segare. Men han skötte sig så exemplaiskt han kunde, och jag är så sjukt nöjd med honom. Detsamma gäller arbetspassen i ridhuset. Han ÄR en helt annan häst, inte alls den där heta galna saken jag hade nere i Skövde, utan en lugn och arbetsvillig herre som gör allt för mig. Precis så som jag vill att min häst ska vara.

Här uppe, på hemmaplan, finns fler möjligheter än jag hade där nere känner jag. Inte bara det att hästen är som ett ljus här, utan också för att det finns sjukt bra ridvägar, och jag känner mig hemma här, och trygg. Jag kan GÅ till stallet, vilket jag också gör varje dag, och ingen säger att jag är dålig heller. Eller lägger sig i hur många gånger i veckan jag rider min häst. Eller om jag rider skänkelvikningar eller framdelsvändningar heller  för den delen.

Jag älskar älskar älskar honom! Han så fin! Så underbar! Så SNÄLL!!

onsdag 8 februari 2012

Uppdatering: livet i Jämtland so far

Nu har jag flyttat, och hästen är på plats. Vi har varit här sedan i Torsdags och det funkar super.
Martell kom fram sent i torsdags kväll, jag och mamma tog emot honom, och när jag lastade ur honom tittade han lite omkring sig men var inte spänd eller stressad. Släppte in honom i sin box och han fick ett rejält hölass att tugga på. Och det gjorde han, mer än så hände inte.
Jag fick veta att ridhuset var bokat hela helgen inklusive Fredagen, vilket var synd då ridplanen är helt översnöad och plogbilen har lagt all snö vid ingången, så den går liksom inte att använda i dagsläget.
Jag ställde helt enkelt in mig på att inte kunna rida förrän på Måndagen, men planerade att ta en promenad med honom under helgen i alla fall.

Vi åkte från plusgrader till minus 33 grader! Det var en omställning.

På fredagen åkte jag upp till stallet på morgonen, ville skruva i broddarna på honom innan han skulle ut i hagen, så det kämpade jag med en stund, sedan släppte vi honom i en hage med tre andra hästar. Jag tyckte det skulle bli kanon med den hagen då han skulle få fri tillgång på hö och en massa polare, det såg bra ut när han släpptes, han rejsade runt och fick igång de andra hästarna, men inget slagsmål eller liknade i alla fall. Efter det åkte jag till Dollarstore och handlade lite hinkar mm som behövdes i stallet, och sedan tillbaka till stallet med mamma. Eftersom det var så kallt ute så var hästarna inne igen när vi kom tillbaka, och det första jag såg var ett gigantiskt bitmärke på sidan av Martell, en stor kalfläck ska jag väl säga att det var, det hade inte gått hål, men det var inte vackert.
Jahopp, tänkte jag, "hoppas de har gjort upp nu då".
Jag fick även veta att alla träningar var inställd i helgen pg a kylan, så det var fritt fram att använda ridhuset. Så den dagen promenerade jag med honom där inne, och sedan släppte jag honom, men det hände inte mycket.

På lördagen kom jag upp till stallet mitt på dagen. Träffade en supertrevlig tjej som hade stalljour, och även häst i stallet. Kul att träffa de andra privathästägarna. Hon berättade att hon ordnat med sponsorer så vi kan få hagarna fixade. De ser verkligen bedrövliga ut, så alla träd ska averkas och så ska vi bygga upp nya, bra, och snygga hagar till våren.
När jag skulle hämta Martell såg jag honom först inte, han stod inte med de andra runt balen, istället fick jag syn på honom längst ner i hörnet på hagen, och täcket var helt sönderslitet på rumpan. Jag fick gå hela vägen och hämta honom då han inte ville gå förbi de andra hästarna. Jag tillägger att det var riktigt riktigt jävla kallt den dagen, så att han inte fick äta där ute var verkligen katastrof!
På vägen in såg jag även att han blödde en del på vänster bakben, och upptäckte ett flertal sår efter en spark, en broddspark.
Han var inte halt eller svullen, och jag tvättade rent såren och såg då att de var ganska ytliga. Jäkla tur! Jag red mitt första pass i ridhuset sedan ankomsten, och det kändes bra. Sedan släppte jag inte ut honom igen, pratade med stalljours tjejen och hon sa att han inte skulle behöva gå med dem mer, alla hästar skulle ändå in , och dagen efter släpptes han i en annan hage med ett snällt sto.

Söndagen gick jag upp ganska så tidigt till stallet för att se så att det gick bra i nya hagen. Risken i det fallet hade nog varit att han inte skulle vara snäll med henne, i stället för tvärtom, men det gick superbra och de fick äta båda två och ingen blev skadad. Denna dag var det en ny tjej som hade jouren, och jag hjälpte henne att mocka och vi fick bra kontakt. Red senare tillsammans med henne och Krilles kusin som också har häst där. Det gick skitbra, hittils hade jag bara skrittat, men kände ändå en stor skillnad från när jag red honom i Skövde. Tog även hem och lagade täcket.

På måndagen var jag i stallet tidigt, eller ja, typ vid tiotiden, Red en pass i ridhuset och testade även trava några varv på volten, han kändes fin och inte alls lika het och hetsig. Gav mig dock efter ett par varv, ville inte utmana ödet och förstöra den fina känslan jag hade.
Efter det åkte jag in till stan för att köpa vitaminer. Han fäller som tusan nu och så flytten på det så kändes det viktigt att ge honom B-vitamin. Köpte även E-vitamin i hopp om att det ska hjälpa muskelbygget lite. Åkte tillbaka till stallet på kvällen och blandade i vitaminerna.
Även fast han står på en ridskola hade jag helt glömt hur springit det kan bli där med alla ungar. Hade ändå hoppats på att privatstallet skulle vara en lugnare "zon", men det var full rulle där med. Vissa privathästar går lektioner. Blev kvar längre än väntat då en av småtjejerna ville borsta Martell. Jag är alldeles för snäll!
I går var jag rätt seg, jag hade lite möten mm under dagen och kom inte iväg till stallet förrän vid 14 tiden, kände mig inte alls peppad till att rida. Jag blir sådan när det är mycket folk i stallet, i det här fallet var det två hästar på gången och ägare till då, och då kändes det trångt, vilket det egentligen inte är. Jag är en tönt. Jag var SÅ nära att låta honom stå, men så kom mamma dit i ett jobbärende och sa att hon ville att jag skulle rida så hon fick se, så jag red och jääääklar vad glad jag är för det.

Jag skrittade länge, och han arbetade helt fantastiskt bra, han var så mjuk och fin efter en stund. Mamma som suttit i möte kom in på läktaren och sa åt mig att trava, jag var inte alls sugen på det, men jag gjorde det ändå och han var SÅ FIN! Han var lugn och mjuk, lyssnade på vad jag ville, och saktade av direkt på kommando. Jag ville inte sluta rida, men tiden hade rusat iväg och lektionerna skulle till att börja så jag fick ge mig. Nu VET jag att jag köpt rätt häst!
Jag kan nog ärligt säga att ridmässigt, sedan han kom hit, är han helt annan häst. Och jag är övertygad om att det finns fler bidragande faktorer till det.
Te x: Han får mer utevistelse, i Skövde var de ute mellan 5-7 timmar. Här är han ute (En vanlig dag när det inte är 30-) ca 10 timmar om dagen, med kompis(ar), de äter allt utom kvällsmaten ute. Ridhuset är isolerat, så det är varmare och det är tyst. Förut har han reagerat mycket på i fall det händer något i stallet, eller utanför, då har han blivit spänd och jobbig. Nu hör han ingenting från varken stallet eller utomhus, så han kan verkligen fokusera. Och tror jag att han blir lite segare av att det är varmare i ridhuset.

Idag tog jag morgonpromenad upp till stallet, var där runt 8.20 och hästarna skulle precis släppas ut, jag sa då till om att Martell skulle få stanna inne en stund för veterinären skulle komma och vaccinera honom. Han fick en tuss hö så länge, sedan kom vet, han fick sprutan, och det var inga som helst problem, sedan fick han gå ut och fortsätta frukosten. Han vilar idag då eftersom han fått spruta. Alltså var den en väldig tur att jag fick tummen ur igår så han inte behövt stå två dagar i rad. Dessutom finns risken att han får vila på fredag då ridhuset är bokat hela dagen, tror jag. Är det inte svinkallt rider jag kanske ut då istället.

Ja det var lite uppdatering om vad som hänt sedan sist. Mitt liv kretsar helt och hållet runt Martell nu, därför har jag bara det att skriva om. Jag älskar min häst så galet mycket och kan inte tänka mig ett liv utan honom. Jag har hamnat rätt, och nu har han hamnat rätt också känner jag. Får vi bara till hagarna nu så kommer det att bli tufft för mig när det är dags att flytta tillbaka till stan. Kommer nog inte vilja lämna det här stallet.