Idag har jag haft stalljour från tidig morgon. Jag vaknade av alarmet 07.30 och trodde först det var ett skämt. Ja helt seriöst så var det precis vad jag tänkte när jag vaknade. Det var inget skämt och det var bara att masa sig upp ur den varma sköna sängen. Jag väckte Acke och tjejerna som var otroligt sega och vi kom iväg ungefär 20 minuter försent. Jag och mamma tog egen bil och skulle först på OK och tanka. Ganska direkt började bilen hacka lite fram och efter halva vägen gick det knappt att gasa, ca 100 meter från macken fick vi soppatorsk och ingen svarade i telefonen. Kändes sådär. Fick efter en stund tag på Acke och bad dem åka upp till stallet och börja täcka hästarna. Kände mig otroligt stressad då jag tycker det är viktigt att hästarna får komma ut så fort som möjligt. Tack vare att vi var så många som hjälptes åt hade vi fått ut alla hästarna+ gett dem mat kl 9.00. Hade jag varit själv hade klockan varit ungefär lika mycket om jag varit där i tid. Så det var ingen stor tidsfördröjning direkt.
Har nu em fodrat hästarna och behöver därmed inte åka upp mer idag, har bytt insläppet med tjejen som har stalljour imorgon så att man slipper vara i stallet hela dagen eller åka flera gånger, så jag får insläpp imorgon istället.
Imorgon ska jag även jobba, vilket är med blandade känslor. Jag vill jobba och jag behöver pengarna men så jäkla dumt att det är stallmöte då också som jag troligtvis missar. Det är bland annat framröstning av nya styrelsemedlemmar (dvs JAG :-D) men framför allt hade jag velat träffa alla så att man får lite sammanhållning.
Jag har skrivit en lista på saker som jag i första hand tycker vi behöver förbättra där uppe. Jag kan inte ens rangordna dem då jag tycker att allt är lika viktigt. Det måste vara ROLIGT, praktiskt och en bra miljö för hästarna. Vi måste få dit mera folk, få igång aktiviteter på helger och lov, försöka få sponsorer, HAGARNA MÅSTE FIXAS, få bättre sammanhållning bland medlemmarna mm.
Jag tycker att det känns så himla konstigt att ingen orkar ta tag i problemen, att ingen liksom brinner för det. Vore det inte såååå mycket roligare om alla kunde sammarbeta? Det tycker i alla fall.
Jag ska försöka få till ett möte bland medlemmarna så vi får se varandra, i nuläget har jag ingen aning om vilka människorna är som brukar vara där uppe. Vilka som är medelmmar, vilka som har hästar där, vilka männisorna är som kommer dit och tränar. Ingen pratar ju med varandra.
Okej, nu låter det jättetråkigt. Jag känner ju faktiskt några där, och jag trivs oerhört bra med de jag har fått kontakt med.
Jag är inte oskyldig, jag är inte en jättelättsam person då jag inte är speciellt social och oftast håller mig lite undan och föredrar när det är lite folk, men jag vill ändra på det. Jag behöver inte älska människor överallt men jag vill verkligen få ihop gänget som har sina hästar där uppe, åtminstonde. Och se till att den stackars tjejen som är där på helgerna har någonting att göra, så kanske fler småtjejer vill komma upp dit och hjälpa till på helgerna, kanske deras föräldrar blir mer engagerad och viktigast att barnen får komma ihåg den här tiden som någonting bra och roligt och inte att de fick vara ensama jämt och inte ha något att göra.
Det här är garanterat lättare sagt än gjort, men jag vill verkligen försöka. Även om jag inte hamnar i styrelsen, så vill jag kunna påverka något till det bättre i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar