I Stormen

Vad befinner jag mig nu? Det har hänt en hel del på kort tid kan man säga. *
Jag har fått nytt jobb igen, frukostvärdinna på  Storhogna Hotell och Spa. Inte kanske skitroligaste jobbet, men ändå helt okej.
Just nu är jag dock sjuk. Och när man jobbar säsong så blir det ju periodvis galet mycket jobb, denna vecka är jag ledig av någon anledning som jag misstänker kan vara en miss från deras sida bara, men eftersom ingen ringer och efterlyser mig så får jag väl anta att det schemat stämmer och jag är ledig till Tisdag?

Förutom att spendera min lediga tid som sjukling så har jag ju ett jobb till som ska skötas, en häst som ska tränas och en hund som ska gosas med.

Framförallt så har jag ju hittat mig en lägenhet!! Ett litet projekt där jag just nu håller på river ner sjuttiotalstapeterna i badrummet. Så just nu är det prio 1 att få klart och kunna flytta in.
Imorgon ska jag åka in till stan och uppsöka loppisar, tänk vilken skillnad...för bara ett år sedan hade det varit en tripp till Ikea och inget annat som gällt. Nu vill jag testa något "nytt" :)
Lägenheten ligger dessutom på en hästgård, och det känns skönt att veta att om jag inte står ut med skitsnacket och det extremt dåliga beteendet hos vuxna personer, så kan jag flytta hem Martell.

Jag har på senare tid även insett att jag har slutat bry så mycket om andra, alltså vad andra säger och tycker. Att jag gör det jag känner för utan att tänka så jäkla mycket och utan att ångra mig. Det är jävligt befriande och rekommenderas starkt. Jag ger mig själv rätten att vara egoistisk, efter att bara ha tänkt på någon annan i 6 års tid och hela tiden satt mig själv och mina egna behov i andra hand, så känns det nu helt okej att bara bry mig om mig själv.

En annan sak jag insett är att jag inte längre letar efter en ny kille. Jag antar att det var en del i läkningsprocessen, att inte vilja vara ensam och desperat försöka hitta någon ny att dela allt det där som jag ville dela med Krille. Jag känner inte så längre, det är skönt att vara själv, och det var först när jag insåg det som jag kunde ta steget till att skaffa mig en egen lägenhet.
Jag är inte ensam. Jag har fantastiska vänner, jag har Vilda, och min familj. Och så länge jag förstår och uppskattar det så kommer jag kunna njuta av att bo själv och att vara själv. Jag är ju lite av en "ensamvarg" i vanliga fall som verkligen tycker om min ensamtid. Men rädslan för att bli ensam har tagit ifrån mig mycket av den uppskattningen.

Det är helt sjukt hur mycket jag har förändrats under det här året. Snart är det exakt ett år sedan jag flyttade tillbaka hit från Skövde. Och det har hänt så otroligt mycket. Jag måste nog försöka summera året som gått.
Det blir nog min första bok ;)