Besviken

Idag kan nog komma att vara den jobbigaste dagen på länge... men det kan vända också.
Jag har enorm ångest, dels för att jag inte jobbat sedan i tisdags, men det kan jag ju egentligen inte hjälpa eftersom jag har varit sjuk och är fortfarande krasslig. Men jag har också ångest över framtiden och allt jag borde göra. Jag funderar mycket på mitt beslut att flytta, även om jag verkligen vill det så kan jag inte hjälpa att undra om jag gör ett misstag.

Jag känner mig enormt sviken av alla, nästan alla. Alla som borde vara där och stötta, som ska vara min närmsta familj... Det känns ju helt vansinnigt att nu under den här tiden Krille har varit borta och fortfarande är borta, så finns INGEN där för mig. Och vad jag vill göra med mitt liv verkar ha noll betydelse. Ja det får mig att känna mig ganska värdelös och inte minst är jag arg och besviken.

Jag ska i alla fall packa mig iväg till svensta snart. Men jag borde prata med hyresvärden först.
Hundarna behöver få springa, de stackarna har ju varit instängd i en lägenhet hela veckan även om jag försökt ta lite längre promenader än bara runt huset, det är ändå inte nog. De måste få springa lösa!

Jag ska även skura ur Martells box, han ska få byta box nu när han kommer tillbaka, så jag skura ur den gamla och den nya.