Jag är den jag är...

Jag är en så jäkla komplicerad människa, och jag försöker hela tiden ändra på det. Jag blir väldigt trött på mig själv, ofta. Men jag har insett att det mest beror på att andra blir trött på mig.
Jag förstår oftast inte själv att jag är jobbig, utan det är när andra talar om det för mig som jag börjar känna mig omständig och lite korkad.
Nu tror jag oftast att folk tycker att jag är jobbig hela tiden och försöker att inte prata så mycket om mina planer och ideér.
Nu har jag tröttnat på det, och helt ärligt så struntar jag i vad alla andra tycker.
För jag kanske alltid kommer att vara såhär, det här kanske är jag. Och hur mycket jag än kämpar för att ändra på mig för att inte vara till besvär för andra eller kanske få höra att man gör något bra någon gång så blir det ändå aldrig rätt.
Oavsett vad alla andra tycker så VET jag att jag gör rätt nu, men det innebär inte att det kommer att vara rätt om ett år. Då vill jag säkert något annat, men jag accepterar det. Jag tänker bara följa min magkänsla nu vart den än leder och så får vi se vad som händer.

Ja jag velar fram och tillbaka, är aldrig still. hittar inte lugnet eller tryggheten som jag sökt i mer än halva mitt liv, kan aldrig bestämma mig, hoppar ofta av projekt jag påbörjat, ändrar riktning väldigt tvärt. Jag har skämts över det, mycket. Men nu slutar jag med det.

Ja jag vill tillbaka till Svensta, jag är lika förvånad som alla andra men så är det. Och om ett par månader kanske det kommer upp ett inlägg här om att jag inte alls trivs där och vill flytta till...vad vet jag? Kiruna? Skitsamma i sådana fall, för det är mitt liv, och vad jag väljer att göra med det är ingen annans sak.
Om Krille väljer att följa mig till världens ände så är det hans sak, och vad alla andra tycker om det det skiter jag i.
Jag tvingar inte honom till något. Han är fullt kapabel att fatta sina egna beslut. Annars hade han inte varit i Kosvo nu. Det var INTE jag som ville att han skulle åka dit.
Han säger även upp sig därifrån för att HAN vill det, han flyttar hem igen för att HAN VILL det, och om han flyttar med mig till berg så är för att HAN VILL det. Och vill han inte det, så vill inte jag ha honom med mig. Jag har aldrig ställt något ultimatum. Varken för att han ska komma hem eller för att han ska flytta med mig. Flyttar han med mig så är det för att han väljer att göra det.

God natt.