Ja det gick pissdåligt att rida i Måndags, men har det verkligen gått så dåligt varje gång? Nej inte direkt. Så varför kan jag bara tänka på att det gick dåligt?
Det finns ju så mycket mer att göra än att bara rida, eller att bara rida dressyr, eller att bara träna på "det där" problemet.
Idag longerade jag. Var lite pirrigt innan då jag har longerat galna hästar tidigare och visste inte alls hur Martell skulle reagera. Nu vet jag att förra ägaren longerat honom mycket så han är ju van, men inte med mig, inte i den nya miljön och med den överskottenergin. Jag förberedde mig på att det kunde gå hur som helst och hoppades att jag skulle klara mig utan skador i alla fall ;)
Ja men visst gick det bra! Inga problem alls. Han var springig men inte okontrollerat, det tar tid att få effekt på bromsen, men han stannar. Ingen full kareta eller hopp och bus, han var fin!
Jag avslutade med att släppa lös honom i ridhuset och nu var jag faktiskt helt säker på att det skulle bli full fart. Jag släppte, höll nästan andan, och vad hände? INGENTING!
Först följde han bara efter mig, sedan vek han av i lugn skritt och nosade på en skottkärra, sedan stod han bara där.
Jag fick jaga på honom lite med långpisken och då travade han riktigt snyggt med hög svans en långsida, sedan stannade han på andra sidan och tittade ut genom fönstret. Ja men kul kille!
Och ja, idag tänkte jag faktiskt vara så ambitiös och ta bilder samt filma, men av någon anledning stendör alltid med telefon i stallet, troligtvis för att det är så kallt. Så det blev ingenting av med det tyvärr.
Hundarna fick följa med till stallet idag, och jisses vad de tyckte det var roligt.
Det sprang som tusan i ridhuset, och Humla fick knäppryck i boxen när mockade och rejsade rund runt runt mig och det blev en himla oordning, men det var så kul att se. Hon drog en repa i närmaste hästhagarna också men ingen häst reagerade typ alls, förutom att höja lite på huvudet och undra vad hon höll på med, då gav hon sig.
Vilda var ju som vanligt, följer bara efter mig vart jag än går. Sitter och tittar när jag pysslar med saker och springer ytterst lite när Humla jagar upp henne. När vi bara hade Vilda och hon följde med till stallet så var hon som ett plåster på mig. Rätt skönt ändå att alltid veta vart hon är och inte behöva oroa sig. Humla måste man ha mer koll på.
Bra dag i alla fall. Skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar