Martell var hur pigg som helst, och vi förstår inte varandra så bra än.
På uppvärmningen kände jag ändå att det gick rätt så bra, han rusade inte iväg så mycket, men så fort v skulle sätta igång med det riktiga arbetet så skruvade han upp tempot till max. Dessutom hände det massa saker i ridhuset samtidigt, hästar kom in och ut mm, som gjorde honom ännu mer stressad. Ingenting funkade, jag fick knappt till en tio meters volt ordentligt... :(
Martell är raka motsatsen till de hästar jag är van att rida, han är känslig och framåt, och ska ridas med mycket mjuk hand och hålla om med skänkeln, detta går inte alls ihop för oss då han samtidigt drar på som en ångvält och min spontana reaktion blir att bromsa honom med handen, då går han bara snabbare.
Tränaren bad att få sitta upp på honom och red honom en stund så hon fick en känsla för hur han funkar. Hon förklarade att jag inte fick ta så mycket i tygeln och leda mer med vikt och skänkelhjälper.
I alla fall, jag fick sitta upp igen. I höger varv funkade galoppen okej, men i vänster drog han iväg i rasande fart samtidigt som tränaren skriker att jag INTE få ta i tygeln.
Jag vågade tillslut inte göra någonting.
Jag kände mig som en påse skit när jag ledde in om honom i stallet igen. Jag är så orolig att det ska visa sig att vi inte passar ihop, och att jag inte är rätt för honom.
Jag försöker tänka tillbaka på förra veckan som gick så jäkla bra! Då känns det lite bättre, och att det visst går.
Tränaren sa att det skulle gå att lösa, och att jag inte skulle vara orolig, så jag hoppas hon har rätt.
Ja mina beskrivningar är ju inte de bästa, men jag vet att jag kommer förstå när jag läser detta senarem jag kommer nog även komma ihåg det så jag vet vad jag svamlar om.
Imorgon blir det bara skritt, vi kommer nog ha träningsvärk både han och jag. Nu ska jag däcka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar