Snart dags

När jag var hemma i Jämtland för ett par veckor sedan var mitt huvudmission att hitta mina hästsaker som jag lämnade där när jag flyttade. Jag kommer inte exakt ihåg vad det var för något eftersom jag gav bort en hel del innan flytten, men jag vet i alla fall att det är en ryktväska med tillhörande saker.
Jag vet även att jag lade ner dem i en Ikeasäck och ställde dem under källartrappan. Nu är de puts väck och mamma har ingen aning om vart hon kan ha gjort av dem.

Hon vet att hon lagt dem i en låda istället och att hon ställt dem någonstans men vi letade igenom hela källaren och uteförrådet utan att finna på dem.
Risken finns att de är slängda av misstag, men jag kan inte med att köpa nya saker innan jag vet om de finns kvar eller inte.

Jag har ändå köpt på mig lite billiga grejer från hööks bara för att ha någonting så länge, men det är rätt kassa saker så det gör mig bara ännu mer frustrerad över att jag inte kunde hitta sakerna när jag var hos mamma.
Jag har precis kommit hem från Falköping där jag vart och köpt Müsli åt Martell, där åkte även ett grimskaft och en flaska pälsglans med. Nu har jag packat alla saker och förberett inför hans ankomst.

Väntar på att försäkringsbolaget ska kunna hjälpa mig att ändra hans nuvarande försäkring, och åtminstone skriva över den på mig så länge så att han är försäkrad i mitt namn när han kommer, men de är helt omöjliga att få något vettigt ur nu på helgen. Hade jag haft lite mer tid så att jag kunnat förbereda försäkringen innan, men än så länge har jag bara pratat om alternativen med dem.

Tiden tickar på här, och snart kommer han. Jag ska åka tidigare till stallet och skriva kontrakt, förbereda hans box och packa upp hans saker. Men min ångest över att jag inte kunnat meddela Krille om detta äter fan upp mig!
Jag vet att han inte kommer att bli arg, men ska jag vara ärlig så vet jag inte alls hur han kommer reagera, det är just tanken på att han inte vet om vad som händer som känns jobbig.