Jag hade pratat länge om att jag ville börja rida igen, och tjatat hål i öronen på Krille om egen häst en dag. Det har ju inte funkat tidigare eftersom jag bott i Göteborg men nu kändes det som att det skulle kunna funka.
Jag började då som sagt leta, först efter foderhäst men det var väldigt svårt att hitta en häst som stämde med det jag var ute efter. Så jag fortsatte titta på säljeshästar. Jag provred flera stycken, men jag var inte beredd att åka hur långt som helst.
Som längst åkte jag till Växjö, där jag provred en 16 årig halvblods vallack som var jättemysig. Tyvärr hade inte ägaren varit riktig ärlig mot mig och det visade sig att han haft kraftig fång vid flera tillfällen och dessutom troligtvis inte skulle gå igenom i ett böjprov.
Jag fortsatte leta, det var ju mycket svårare än jag trodde men hade ändå mer att välja på när jag valde att köpa. Jag fastnade för en häst hos en hästhandlare i Tidaholm, så pass att jag började köpa grejer till honom redan efter första provridningen. Jag insåg dock att han var alldeles för dyr så jag fick tacka nej ändå.
Efter lång väntan fick jag äntligen provrida Martell. Jag hade haft kontakt med ägaren i flera veckor innan, men han hade fått kraftig mugg precis innan min första provridningstid så vi fick boka om, och boka om, och boka om. Jag kunde ändå inte släppa honom, trots att jag fortsatte leta och provrida andra under tiden.
Ett av mina krav när jag letade var att jag absolut inte skulle ha en het häst. Det var inte ens att tänka på. Sådana hästar har aldrig passat mig och jag var noga med att fråga om hästen kunde klassas som het när de skrev "pigg och framåt" i annonsen.
Jag ville ändå ha en lättsam häst med tanke på att det är min första häst i vuxen ålder, och jag bor ju i en ny stad där jag inte har samma kontaktnät som hemma i jämtland.
Jag hade fortfarande ont i foten när jag provred Martell (och alla andra hästar) så jag red inte så länge som jag hade gjort annars, jag litade starkt på känslan jag hade för honom från första stund jag såg honom. Provridningen var inte felfri, men vilken provridningen är det? Han var lagom pigg och arbetsvillig. Det räckte för mig.
Nu när jag fått hem honom har han varit allt annat än lättsam att rida. Jag har insett att jag har köpt en väldigt (för mig) svårriden häst, och att det kommer krävas mycket träning för att vi ska förstå varandra. I nu läget skulle jag nog säga att han är "het", men jag hoppas verkligen att det är överskotts energi. Och idag skulle jag inte galoppera med honom i skogen direkt.
Jag försöker tänka att jag kommer lära mig otroligt mycket av att rida en sådan häst, att han är motsatsen till de hästar jag är van att rida innebär att jag nu håller på att skola om hela mitt sätt att rida, hela mitt tänk i ridningen. Och jag känner mig som en nybörjare, jag ÄR en nybörjare på den här hästen.
Jag tror att det hade underlättat om jag haft möjlighet att hålla igång min ridning från att skolan slutade, om jag inte fått inflammationen i benen och kunnat fortsatt rida så att muskler, balans och teknik funnits kvar, då hade jag nog kunnat hantera det här bättre.
När jag rider själv och inte för tränare försöker jag träna på att han ska lyssna på min röst, framför allt i avsaktningar och halter, jag försöker att använda så lite tygel som möjligt och flytta honom med vikt och skänklar istället.
Jag försöker vara noggrann med ridvägarna, mjuka upp och att han ska stanna när jag ber om det.
Jag har fått till riktigt bra travsträckor med honom, utan att han rusar iväg men det beror också mycket på situationen, blir han distraherad så tappar han fokus och ökar takten, så jag måste rida hela tiden och JAG måste vara fokuserad.
Jag har blivit avrådd att galoppera mycket med honom nuläget, korta sträckor, ett halvt varv på volten typ, men inte mer. Blir han övertaggad så sticker han och så får jag inte stopp.
Jag får ju heller inte göra som jag är van, jag får inte bromsa för mycket med handen, även om jag släpper efter när han lyssnar, för tar jag i tygeln så går det snabbare. Alltså helt och hållet motsatts till vad jag är van vid.
Jag får också en mycket dålig sits pg a att sadeln är för liten för mig, jag kunde inte fatta varför jag satt så framåtlutad även då jag verkligen försökte räta på mig, jag kommer inte upp ordentligt och det påverkar ju också såklart.
Jag har inte bråttom, jag förväntar mig inte att allt ska fungera efter knappt tre veckor, kanske att vi har hittat ett bra samarbete om ett år, kanske mer?
Jag kommer inte att ge upp, hur jobbigt det än kan kännas vissa dagar. Jag VET att han kan, och jag vet att jag kan också med lite tid. Och det är huvudsaken. Det kan bara bli bättre, och jag hoppas att nästa träning inte blir lika katastrofal i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar