Jag kom nyss på mig själv med att tänka på något helt annat än Krille medan jag jobbade.
Varenda morgon när jag jobbat den senaste veckan har jag bara tänkt på honom och haft sådan ångest, men inte idag. Jag tänkte på hur framtiden skulle kunna se ut och målade upp en liten drömbild, och tack vare det så har jag gjort ett jättebra jobb idag och dessutom känner jag mig inte alls lika deppig.
Vädret är ju inte att hurra för, det är grått, regnigt och blåsigt. Ändå känns det som att det här kan bli en bra dag.
Jag ska nog fira med att gå på Ica och handla när de öppnar, men bara kanske. Jag vill inte fastna i att det känns jobbigt, jag kan fan visst gå och handla! Jag har inte ätit annat än varma koppen soppa och druckit kaffe i en vecka, nu är det väl dags att börja äta riktig mat? Man mår ju inte precis bättre av att inte äta heller.
Idag ska jag rida min häst på hackamore, han funkar mycket bättre på det än vanligt bett, jag har lagt märke till att han tuggar bollar när han äter och det betyder att han förmodligen har problem med tänderna. Så jag ska ringa veterinären, kanske är det även därför han är så jävla jobbig på bettet.
När livet suger är det inte roligt när hästen också krånglar, jag vill bara få en bra känsla när jag rider, bara en liten bra känlsa, pretty please?
Träffade min fina vän Joel igår, han fick agera lite psykolog medan jag pratade och pratade, men det kändes så bra att få träffa någon som jag vet får mig att skratta oavsett hur dåligt jag mår. Det var inget deppigt samtal där jag grät ut mot hans axel, det var bara trevligt och gjorde mig glad.
Ja, det går definitivt åt rätt håll, och jag ser fram emot saker som jag vill göra sen när jag känner mig redo. Som te x att gå ut på krogen med mina härliga vänner, jag kommer inte att vara redo för det på ett tag, men jag har ändå börjat förbereda lite med att shoppa lite nya outfits till det ändamålet.
Jag planerar dock inte så mycket för framtiden, jag känner att jag får lite panik över att jag bor här nu.
Risken för att bli isolerad och aldrig träffa något vettigt folk är alldeles för stor här. Men eftersom jag börjar jobba i stan på Måndag så kommer jag ändå inte sitta här och ruttna bort, så jag får vara glad för det.
Jag längtar inte alls efter att flytta tillbaka in till stan, kanske i framtiden någon gång, men jag behöver ändå lugnet här, och mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar