Vilken härlig dag jag har haft! Trots skitväder.
Om det är något man behöver när man mår dåligt så är det vänner, även familj men de finns ju alltid där. Det är i sådana här lägen som man vet vilka ens vänner är.
Nu har inte jag gått runt och berättat för alla om separationen, och vad jag går igenom. Jag håller det inte hemligt och berättar om det är i fall det kommer på tal eller om det är nödvändigt, vissa vill jag bara berätta för, men det är inte något som jag gått ut med eller vad man ska säga. Inte pg a at jag tror att han ska ändra sig, utan bara för att jag inte känner för att dra hela historian om och om igen.
I alla fall så finns det en person som jag orkar umgås med, som jag trivs med, som jag kan prata med, som förstår och stöttar, som aldrig dömmer, och som jag skrattar med oavsett om jag suttit och gråtit två minuter innan. Det är Sandra, och vi har spenderat dagen ihop.
Vi träffades redan vid nio i morse på cafeét och åt frukost, sedan gick vi hem till mig där My fick leka tills hon blev trött, då tog vi en långpromenad med sovande barn och två hundar. Sedan gick vi och lunchade på Draupner, därefter blev det en tur till Dollarstore innan vi tillslut skiljdes åt.
Då kom nästa underbara vän. Fina Joel, som var ledsen för att han skulle vara bortrest på min födelsedag. Jag tröstade med att jag ändå troligtvis är i Sundsvall då och vi kan fira mig en annan dag. Då blev han glad igen och så drack vi kaffe och snackade skit.
Jag är så både glad och överraskad över att han vill hänga med mig trots att jag är ett deppmongo som precis blivit dumpad av en av även hans nära vänner, det tycker jag är gulligt och gör mig mycket starkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar