Igår kraschade min värld, som en blixt från klar himmel förändrades hela mitt liv och jag är fullständigt förkrossad.
Min pojkvän, sambo/särbo, min stora kärlek sedan 6 år tillbaka, bestämde sig för att avsluta vårt förhållande. Jag anade ingenting, förutom att någonting inte stod helt rätt till, men att det var det som skulle komma hade jag ingen aning om.
Jag har en jättejobbig känsla i kroppen, oro, obehag, och sorg är väl det som bäst beskriver. Jag somnade av utmattning efter att ha gråtit hysteriskt nästan hela dagen redan kl 20 igår. Sedan vaknade jag flera gånger under natten och grät mig till sömns.
I andas ögon kanske jag överreagerar, folk gör ju slut hela tiden. Men faktum är att jag levt hela mitt vuxna liv tillsammans med den här människan, och i mina tankar fanns bara en ljus framtid.
Jag har räknat ned tiden i ett halvår tills han skulle komma hem från Kosovo, tills han skulle flytta hem till mig igen, vi hade börjat titta på hus, och jag var så jävla lycklig!
Jag hade allt jag ville ha, och så drog han bara bort mattan under fötterna på mig.
Jag känner mig helt tom, förvirrad och ensam. Jag vet inte hur jag ska ta mig vidare från detta.
Stundvis känner jag mig stark och att det finns hopp om att komma ur det här starkare, andra stunder är jag svag och ligger i fosterställning och bara gråter.
Jag känner mig otroligt sårad och sviken, och inte minst dum och korkad som inte fattade något.
En del av mig vill prata med honom igen och kräva en förklaring, medan en annan del av mig inte vill ha något med honom att göra på ett tag. Jag orkar ändå inte höra mer nu, jag vill bara orka resa mig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar